Bitter vecka!
Jag känner att denna vecka varit väldigt bitter än så länge. Det bittra började redan på måndag morgon - jag kom till skolan för att ha idrott klockan tio, men det var ingen lärare där (vi fick dessutom mejlet angående hans frånvaro idag, tidigt och bra...) så då var det bara att hänga kvar till halv ett då nästa lektion började.
På Tisdagen hände samma sak: Jag kom till skolan halv nio för psykologi, men utan förvarning är det tomt på lärare, så det var bara att vänta på att nästa ordentliga lektion skulle dra igång klockan tolv.
För att göra denna dag lite dåligare än den behövt vara då, tog skolan vår sovmorgon för att vi skulle titta på treornas redovisning om projektarbetena de gjort. Det var intressant, men det kändes rätt surt att behöva stiga upp en timme tidigare för att sitta där när vi kunde ha fått kolla på eftermiddagen istället!
Men det har ändå funnits fina räddningar. I måndags var dagen värd ändå, eftersom det bjöds på kaffe och dammsugare (mums!), och jag hade sedan sång som sista lektion. Idag var dagen bra för att jag hade gitarr på eftermiddagen. Tänka sig vad en halvtimmes lektion kan göra att man känner sig så mycket gladare!
Jag måste förresten säga det, nu när jag nämnde det, att jag tycker det är många som missar poängen med sin in/så-tid också. De klagar på att de får låtar de inte vill ha, eller att de inte får lära sig den teknik de vill lära sig. Det man inte inser då, det är att man faktiskt har en röst att använda - man kan komma med förslag och önskemål som väldigt ofta går igenom! Dessutom är det så underligt att folk inte tycks förstå att man inte går på in/så lektionerna för att ha roligt, utan man går på dem för att lära sig, precis som alla andra lektioner. Det finns ju en anledning till att läraren tycker att man ska ha en viss låt eller träna på en speciell teknink - för att man ska utvecklas. Jag tycker det är så trist att folk är så fruktansvärt otacksamma över den tid de får, men en halvtimme i veckan ensam med en lärare är värt så mycket pengar! Det är något som bara vi esteter får, och det är något man ska vara glad och tacksam över, och istället för att klaga får man acceptera att det inte är jättekul varje gång, och att man inte alltid får lära sig det man själv vill lära sig.
Nej, nu ska jag bara hoppas på att morgondagen blir lite bättre än de dagar som passerat, och att John Blund ger mig en rejäl dos av sitt pulver inatt!
På Tisdagen hände samma sak: Jag kom till skolan halv nio för psykologi, men utan förvarning är det tomt på lärare, så det var bara att vänta på att nästa ordentliga lektion skulle dra igång klockan tolv.
För att göra denna dag lite dåligare än den behövt vara då, tog skolan vår sovmorgon för att vi skulle titta på treornas redovisning om projektarbetena de gjort. Det var intressant, men det kändes rätt surt att behöva stiga upp en timme tidigare för att sitta där när vi kunde ha fått kolla på eftermiddagen istället!
Men det har ändå funnits fina räddningar. I måndags var dagen värd ändå, eftersom det bjöds på kaffe och dammsugare (mums!), och jag hade sedan sång som sista lektion. Idag var dagen bra för att jag hade gitarr på eftermiddagen. Tänka sig vad en halvtimmes lektion kan göra att man känner sig så mycket gladare!
Jag måste förresten säga det, nu när jag nämnde det, att jag tycker det är många som missar poängen med sin in/så-tid också. De klagar på att de får låtar de inte vill ha, eller att de inte får lära sig den teknik de vill lära sig. Det man inte inser då, det är att man faktiskt har en röst att använda - man kan komma med förslag och önskemål som väldigt ofta går igenom! Dessutom är det så underligt att folk inte tycks förstå att man inte går på in/så lektionerna för att ha roligt, utan man går på dem för att lära sig, precis som alla andra lektioner. Det finns ju en anledning till att läraren tycker att man ska ha en viss låt eller träna på en speciell teknink - för att man ska utvecklas. Jag tycker det är så trist att folk är så fruktansvärt otacksamma över den tid de får, men en halvtimme i veckan ensam med en lärare är värt så mycket pengar! Det är något som bara vi esteter får, och det är något man ska vara glad och tacksam över, och istället för att klaga får man acceptera att det inte är jättekul varje gång, och att man inte alltid får lära sig det man själv vill lära sig.
Nej, nu ska jag bara hoppas på att morgondagen blir lite bättre än de dagar som passerat, och att John Blund ger mig en rejäl dos av sitt pulver inatt!
Kommentarer
Trackback
