Bitter vecka!
Jag känner att denna vecka varit väldigt bitter än så länge. Det bittra började redan på måndag morgon - jag kom till skolan för att ha idrott klockan tio, men det var ingen lärare där (vi fick dessutom mejlet angående hans frånvaro idag, tidigt och bra...) så då var det bara att hänga kvar till halv ett då nästa lektion började.
På Tisdagen hände samma sak: Jag kom till skolan halv nio för psykologi, men utan förvarning är det tomt på lärare, så det var bara att vänta på att nästa ordentliga lektion skulle dra igång klockan tolv.
För att göra denna dag lite dåligare än den behövt vara då, tog skolan vår sovmorgon för att vi skulle titta på treornas redovisning om projektarbetena de gjort. Det var intressant, men det kändes rätt surt att behöva stiga upp en timme tidigare för att sitta där när vi kunde ha fått kolla på eftermiddagen istället!
Men det har ändå funnits fina räddningar. I måndags var dagen värd ändå, eftersom det bjöds på kaffe och dammsugare (mums!), och jag hade sedan sång som sista lektion. Idag var dagen bra för att jag hade gitarr på eftermiddagen. Tänka sig vad en halvtimmes lektion kan göra att man känner sig så mycket gladare!
Jag måste förresten säga det, nu när jag nämnde det, att jag tycker det är många som missar poängen med sin in/så-tid också. De klagar på att de får låtar de inte vill ha, eller att de inte får lära sig den teknik de vill lära sig. Det man inte inser då, det är att man faktiskt har en röst att använda - man kan komma med förslag och önskemål som väldigt ofta går igenom! Dessutom är det så underligt att folk inte tycks förstå att man inte går på in/så lektionerna för att ha roligt, utan man går på dem för att lära sig, precis som alla andra lektioner. Det finns ju en anledning till att läraren tycker att man ska ha en viss låt eller träna på en speciell teknink - för att man ska utvecklas. Jag tycker det är så trist att folk är så fruktansvärt otacksamma över den tid de får, men en halvtimme i veckan ensam med en lärare är värt så mycket pengar! Det är något som bara vi esteter får, och det är något man ska vara glad och tacksam över, och istället för att klaga får man acceptera att det inte är jättekul varje gång, och att man inte alltid får lära sig det man själv vill lära sig.
Nej, nu ska jag bara hoppas på att morgondagen blir lite bättre än de dagar som passerat, och att John Blund ger mig en rejäl dos av sitt pulver inatt!
På Tisdagen hände samma sak: Jag kom till skolan halv nio för psykologi, men utan förvarning är det tomt på lärare, så det var bara att vänta på att nästa ordentliga lektion skulle dra igång klockan tolv.
För att göra denna dag lite dåligare än den behövt vara då, tog skolan vår sovmorgon för att vi skulle titta på treornas redovisning om projektarbetena de gjort. Det var intressant, men det kändes rätt surt att behöva stiga upp en timme tidigare för att sitta där när vi kunde ha fått kolla på eftermiddagen istället!
Men det har ändå funnits fina räddningar. I måndags var dagen värd ändå, eftersom det bjöds på kaffe och dammsugare (mums!), och jag hade sedan sång som sista lektion. Idag var dagen bra för att jag hade gitarr på eftermiddagen. Tänka sig vad en halvtimmes lektion kan göra att man känner sig så mycket gladare!
Jag måste förresten säga det, nu när jag nämnde det, att jag tycker det är många som missar poängen med sin in/så-tid också. De klagar på att de får låtar de inte vill ha, eller att de inte får lära sig den teknik de vill lära sig. Det man inte inser då, det är att man faktiskt har en röst att använda - man kan komma med förslag och önskemål som väldigt ofta går igenom! Dessutom är det så underligt att folk inte tycks förstå att man inte går på in/så lektionerna för att ha roligt, utan man går på dem för att lära sig, precis som alla andra lektioner. Det finns ju en anledning till att läraren tycker att man ska ha en viss låt eller träna på en speciell teknink - för att man ska utvecklas. Jag tycker det är så trist att folk är så fruktansvärt otacksamma över den tid de får, men en halvtimme i veckan ensam med en lärare är värt så mycket pengar! Det är något som bara vi esteter får, och det är något man ska vara glad och tacksam över, och istället för att klaga får man acceptera att det inte är jättekul varje gång, och att man inte alltid får lära sig det man själv vill lära sig.
Nej, nu ska jag bara hoppas på att morgondagen blir lite bättre än de dagar som passerat, och att John Blund ger mig en rejäl dos av sitt pulver inatt!
Jag skulle vilja...
Jag skulle vilja vara inspirerande. Få folk att tänka att "Wow, vad klok hon är" och tycka att det jag gör är bra. Problemet i det är att jag själv har svårt att hitta något som inspirerad, och hur kan man vara inspirerande utan en inspirationskälla? Jag önskar jag kunde få saker att hända, vara aktiv och förändra saker från dåligt till bra. Börja litet och sen gå på allt större projekt. Problemet i den önskan är att jag inte riktigt vågar ta för mig tillräckligt mycket för att kunna tas på allvar. Jag vet att folk ser den lilla besserwissern i mig, och det klandrar jag dem inte för, men det blockar mig på något vis. Jag är rädd att om jag visar vad jag vill och försöker ta mer plats för att komma dit jag vill, kommer alla tro att jag vill visa att jag har rätt och försöka vara bättre.
Det vill jag inte.
Jag vill bara förändra, och om folk inte håller med mig får de hålla fast vid sina egna åsikter. Det är klart att jag absolut vill försöka göra så folk förstår hur jag tänker och resonerar kring frågor jag tycker är viktigta, men vill de inte ta till sig av det jag säger så är det deras val, då har jag åtminstone visat var jag står angående den frågan.
Nu när jag skrev det där, kom jag förresten att tänka på någonting som stört mig ända sen jag bestämde mig för att bli vegetarian för lite mer än 3 år sedan. Det var ibland det drygaste jag varit med om - att man, bara för att man gjort ett val i livet, blir trackad från alla håll och inte får vara ifred. Jag stötte på alltför många som försökte få mig att konvertera tillbaka till att äta kött, och ständigt skulle försöka argumentera för hur idiotiskt det är att vara vegetarian. Det roligaste var när det konstaterade att alla vegetarianer alltid försöker få alla andra att bli vegetarianer och ständigt försöker få folk att ändra sina matvanor. Det är så motsägelsefullt, att sitta och klaga på att alla vegetarianer försöker få köttätare att konvertera och bli vegetarianer de med, när de själva gör likadant fast åt andra hållet. Folk försökte ständigt få mig att byta matvanor, medan jag lät dem vara, och ändå fick jag skit av alla dessa människor för något jag aldrig gjort.
Jag tror allt detta " alla vegetarianer försöker konvertera andra"-snacket är något påhitt som folk använder för att ha ett argument mot vegetarianer, för om man träffar en vegetarian som gör det, då gör helt plötsligt alla det.
Är det så också, att om jag blir nedslagen av en brunhårig kille, har rätt att säga att alla brunhåriga killar är skitstövlar som misshandlar? NEJ.
Respektera mig och mina åsikter, så får du min respekt tillbaka. Lär ni er acceptera och respektera andra, så gör det mycket mer skillnad i samhället än ni tror.
Det vill jag inte.
Jag vill bara förändra, och om folk inte håller med mig får de hålla fast vid sina egna åsikter. Det är klart att jag absolut vill försöka göra så folk förstår hur jag tänker och resonerar kring frågor jag tycker är viktigta, men vill de inte ta till sig av det jag säger så är det deras val, då har jag åtminstone visat var jag står angående den frågan.
Nu när jag skrev det där, kom jag förresten att tänka på någonting som stört mig ända sen jag bestämde mig för att bli vegetarian för lite mer än 3 år sedan. Det var ibland det drygaste jag varit med om - att man, bara för att man gjort ett val i livet, blir trackad från alla håll och inte får vara ifred. Jag stötte på alltför många som försökte få mig att konvertera tillbaka till att äta kött, och ständigt skulle försöka argumentera för hur idiotiskt det är att vara vegetarian. Det roligaste var när det konstaterade att alla vegetarianer alltid försöker få alla andra att bli vegetarianer och ständigt försöker få folk att ändra sina matvanor. Det är så motsägelsefullt, att sitta och klaga på att alla vegetarianer försöker få köttätare att konvertera och bli vegetarianer de med, när de själva gör likadant fast åt andra hållet. Folk försökte ständigt få mig att byta matvanor, medan jag lät dem vara, och ändå fick jag skit av alla dessa människor för något jag aldrig gjort.
Jag tror allt detta " alla vegetarianer försöker konvertera andra"-snacket är något påhitt som folk använder för att ha ett argument mot vegetarianer, för om man träffar en vegetarian som gör det, då gör helt plötsligt alla det.
Är det så också, att om jag blir nedslagen av en brunhårig kille, har rätt att säga att alla brunhåriga killar är skitstövlar som misshandlar? NEJ.
Respektera mig och mina åsikter, så får du min respekt tillbaka. Lär ni er acceptera och respektera andra, så gör det mycket mer skillnad i samhället än ni tror.
