Snabbt morgoninlägg
Sitter och skriver dethär för att fördriva tiden litegrann, eftersom jag har en tesndens att kliva upp alldeles för tidigt så att jag har massor med tid att göra ingenting under, sedan. Så, ni som orkar läsa:
Känner mig lite spänd, jag tror jag åt lite för mycket till frukost också.. Blä! Men jag har i alla fall fått i mig lite kaffe, så jag kommer nog kunna hålla mig vaken ett tag. Om kaffet håller emot det ämne som gör en sömnig i sömntabletter, såklart. Men på väg hem från Fjällen gick det bra att åka hem utan att somna, trots att jag tagit åksjuketablett, så det går nog bra idag också! ^^
Det är skönt att det är mycket ledighet nu, förresten! Först är jag ju ledig från skolan idag, och sen är det ju helg. Nästa vecka är det bara tre dagar i skolan istället för 4 för att vi har studiedag på Torsdag, och alla är ju lediga på fredagen. Det är mysigt, att åka iväg i 3 dagar, vara på skolan i tre dagar, och sedan vara ledig fyra. Då slipper man detdära jobbiga tjatet om prov och allt, härligt!
Nej, nu ska jag gå och fixa i ordning de sista sakerna innan jag springer ner med min lilla ryggsäck!
Tschau!
"Om du var vaken skulle jag ge dig allt detdär jag aldrig ger dig"
Hej du! Här sitter jag och önskar att jag kunde bara sitta i evighet och bara lyssna på min älskade låt på repeat, som jag inte tycks tröttna på trots att jag spelar den om, och om, och om igen. Jag pratar om den vackraste låten: "Jag ger dig min morgon". Wow. Det är allt jag kan säga. Jag ryser när jag hör den, och jag fylls av en konstig, saknande känsla. Men den gör mig ändå glad, och jag kan inte låta bli att le varje gång jag hör den. Återigen: Wow.
Vet ni något mer, förutom att jag älskar den låten oändligt mycket? Jag är lite nervös inför vårt sista konfirmationsläger nere i Uppsala. Jag vet inte varför, för jag brukar vanligtvis inte ha några problem med att vara hemifrån. Och dessutom, att spendera helgen med mina bästa vänner på en herrgård, och ha otroligt kul. Varför ska jag oroa mig så? När jag tänker på det, att vi ska ha så kul, blir nervositeten något mindre, men känslan finns fortfarande kvar. Ni vet, dendära läskiga, sugande känslan nere i maggropen? Uscha, blä. Det tycker vi inte om.
Men, fokusera på det bra; Jag kommer antagligen ha roligare än på de andra lägrena, eftersom vi ska gå på stan i Stockholm på lördagen. Något säger mig att det finns en stor risk att vi, istället för att shoppa, går in på ett café och bara fikar i 3 timmar. Åh. Jag vill ha glass, det kom jag på nu. och jag kom också på att jag är väldigt duktig på att byta ämne..
Nej, nu ska jag gå och se om jag kan ta lite Bappelsinglass!
Vi ses när jag kommer tillbaka till lilla Sundsvall, om jag överlever resan hem!
Tschau!
Disneyfilmer och Guitar Hero
Jag har i alla fall inte gjort så mycket mer under den del av lovet som gått än att sova, se på tv och sitta vid datorn. Det enda som har har hänt var i tisdags när min lilla potatis Therese sov över, och vi såg några Disney-filmer. Jag kan också lägga till att vi åt så läskigt mycket godis att bloggen kommer bli överbelastad om jag skriver ner hur mycket det var. Jag tycker att det räcker med att bara säga väldigt mycket. I vilket fall hade jag jättekul med Therese, och jag hoppas att hon också hade en trevlig början på veckan!
Lista över filmerna vi såg:
Askungen
Förtrollad
Björnbröder
Anastasia
(Bara för att lägga till lite onödig info: Vi såg alla filmerna på english med english text)
Idag var hela familjen och hälsade på hemma hos Amanda och Christer, och det var första gången jag var där. Det var väldigt trevligt! Först fikade vi och sedan spelade vi Guitar Hero, efter att Amanda och Christer hade bökat med, och skällt på, x-boxen i fem minuter. Efter att de visat hur man spelar var Edvin först ut att testa, vilket gick rätt så bra. För att vara bara 10 år var han väldigt duktig! Efter Edvin stod mamma på tur, och det var väldigt underhållande att se när hon spelade. Så fort man frågade "Går det bra?" så fick man som svar en fräsning och ett "Prata inte med mig när jag spelar!".
När mamma spelat och förstått hur man skulle göra och lyckats rätt så bra var det pappas tur, vilket gick ganska bra. Efter honom fick jag pröva, och vid introt av låten jag skulle spela gick det riktigt dåligt, men sedan gick det ganska bra. Jag måste stoltsera med att jag fick hela 67% på första försöket, och det är riktigt bra för att vara gjort av fröken Elvira Bergklint!
Vi fastnade allihopa vid spelet och satt och spelade från tretiden till strax efter åtta, då vi gick på Ica och handlade innan vi gick hem.
Imorgon blir det till att åka ner på stan med mamma och Edvin, för vi måste köpa vårskor. Jag hoppas det går fort, för sedan ska jag träffa Johanna och Julia, eftersom Julia kommer till Sundsvall imorgon och stannar över helgen. Det blir antagligen jättekul, och jag ser fram emot att få träffa henne igen, sedan är det kul att jag kommer få vara med Johanna också, eftersom vi inte har varit med varandra utanför skolan på vad som känns som evigheter!
Nej, nu ska jag ta och ge upp skrivandet för ikväll, eftersom jag inte kommer på mer att skriva.
Tschau!
Skolbyte
Idag var det ju dags att komma tillbaka till skolan igen, efter två veckors prao. Kul? Nej, inte direkt. Man bemöts ju inte heller av det största möjliga välkomnandet när det första man får när man kommer till mentorstiden är ett papper där man ska fylla i vilken skola man vill välja om (man kan nästan säga när) vår skola läggs ner. Det är ju inte direkt något som får en att skutta av glädje, eller?
Jag har i alla fall sökt till Heliås nu, och om jag inte kommer in där så blir det väl Bergsåker för min del, och för Edvin vet jag inte riktigt hur det blir. Om jag ska gå på Bergsåker ska vi mest troligt flytta, och då får Edvin också gå där. Hur det än blir kommer vi i alla fall gå på samma skola. Om de slår ihop St: Olof och Nacksta (det enda som kan rädda Nackstaskolan nu) går vi på samma, om vi kommer in på Heliås, blir det samma, och blir det Bergsåker så börjar både han och jag där. Men se det från den ljusa sidan; man får ju sällskap på väg till skolan varje dag, right?
Nej, nu orkar jag inte skriva mer, jag tror jag ska ta och redigera lite bilder innan jag hoppar in i duschen!
Tschau!
Tröttheten sitter i fötterna
Vi sprang runt i lite olika butiker och köpte bl.a strumpor till Edvin, sen skulle vi gå och köpa Drakenglass, vilket jag aldrig testat, men det var borta! Då blev jag lite besviken, och Amanda blev lite sur. Men istället för att hänga läpp resten av eftermiddagen gick vi till McDonald's och köpte McFlurry, Yummie!
Jag ursäktar att jag inte skrivit på ett tag, men jag har varit alldeles för trött för att ens orka hålla ögonen öppna, och än mindre att skriva ett blogginlägg. Som ni alla vet har jag ju varit på Tonhallen hela veckan och sjungit sönder hela halsen, och mördat fötterna på samma gång. Det blir nämligen väldigt tungt för fötterna att stå och trängas på samma ställe och gunga lite fram och tillbaka i 1½ timme. I onsdags hade vi ett genrep inför publik (första uppträdandet), och en offentlig konsert på kvällen. På torsdagen (tuffaste dagen) hade vi två skolkonserter och en offentlig konsert. På fredagen hade vi bara en skolkonsert, sen fick vi sluta. Och mina fötter är avlidna.
Trots att det har varit en stressig och jobbig vecka, kommer jag verkligen sakna alltihop. Jag har haft så otroligt kul, och lärt känna lite nya människor. Men det jag kommer sakna mest är nog ändå kicken man får under uppträdandena, när man hör hur bra musiken går ihop med alla stämmor, och allt är bara... Rätt. Då känner man riktig glädje.
Nej, nu talar mina kära fötter till mig. De säger att jag är alldeles för trött för att utöka detta blogginlägg ytterligare, så det betyder att jag måste säga mitt traditionella hejdå:
Tschau!
