Bara en massa strunt!
Det är ju förbaskat hur mycket det kliar i halsen. Jag blir galen. Och ögonen är likadana, det vägrar sluta. Pollen vill mig inte väl, för även om jag enbart varit inne hela dagen (just för att jag fick andningsproblem för att jag var ute igår) så retar den ändå upp min kropp. Jag blir tokig!
Men, en positiv sak med sommaren, är att det är skönt att vara ute! Det är verkligen underbart ute nu, så fint och vackert och varmt, helt fantastiskt! En positiv följd av detta är ju då att jag blitt lite brun, även om jag faktiskt tycker att det är väldigt fint att vara blek. I tisdags fick jag dock en så galet ful bränna på axlar och bröstet, så jag var tvungen att jämna ut det genom att sola och bada med sötaste Johanna igår!
Säg mig Moder Jord, varför låter du inte solen smeka mina ben med sina ljuva strålar, utan enbart mina numera hummerfärgade armar?
Än så länge har i alla fall sommarlovet varit bra, och jag har spenderat hemskt mycket tid med min fina pojk. Det ska jag även göra nu i helgen, då vi ska mysa och gosa innan nästa vecka, då jag bara hinner jobba och sova, och knappt kommer hinna prata med honom. Desutom ska karln ner till Gävle och ränna, för att se några bra band, medan jag kommer stå i ett bås och svettas i 15 timmar. Åh, ljuva girighet, vad gör man inte för pengar?!
Jag finner ingen större inspiration till att skriva nu, egentligen, och därför tänker jag lämna inlägget här.
Tjangelong!
Men, en positiv sak med sommaren, är att det är skönt att vara ute! Det är verkligen underbart ute nu, så fint och vackert och varmt, helt fantastiskt! En positiv följd av detta är ju då att jag blitt lite brun, även om jag faktiskt tycker att det är väldigt fint att vara blek. I tisdags fick jag dock en så galet ful bränna på axlar och bröstet, så jag var tvungen att jämna ut det genom att sola och bada med sötaste Johanna igår!
Säg mig Moder Jord, varför låter du inte solen smeka mina ben med sina ljuva strålar, utan enbart mina numera hummerfärgade armar?
Än så länge har i alla fall sommarlovet varit bra, och jag har spenderat hemskt mycket tid med min fina pojk. Det ska jag även göra nu i helgen, då vi ska mysa och gosa innan nästa vecka, då jag bara hinner jobba och sova, och knappt kommer hinna prata med honom. Desutom ska karln ner till Gävle och ränna, för att se några bra band, medan jag kommer stå i ett bås och svettas i 15 timmar. Åh, ljuva girighet, vad gör man inte för pengar?!
Jag finner ingen större inspiration till att skriva nu, egentligen, och därför tänker jag lämna inlägget här.
Tjangelong!
Jag är hungrig.
Hejhej, jag är duktig på att uppdatera. Men sisådär var 5:e månad är ju rätt lagom, ändå.
Jag kan inte säga att alltför mycket har hänt sen sist. Jag har väl kanske förlorat och lagt på mig nåt kilo, men det är inget att tala om. En sak jag tyckte var intressant dock, vilket egentligen är anledningen till att jag skriver, är besökarantalet. Helt sjukt att jag får massa besökare när jag inte uppdaterat på evigheter. Det är kring 6 unika besökare varje dag, och alltså... Jag brukar knappt ha två, för att jag skriver så djävulskt ointressant. Så, nu undrar jag: är det någon som väntat på uppdatering men inte sagt något, och bara smugit runt min blogg? Låt mig veta, jag vill vara någorlunda medveten om vilka som bryr sig om att läsa denna lilla blogg om inget! :)
Nu borde jag sova, för jag ska upp halv sju imorgon. Söndag, o kära söndag, var tog min sovmorgon vägen? Sjukt trött är jag, också, i alla fall. Jag har jobbat ikväll, så nu kommer jag framöver att ha ett extrajobb! Jag gillar pengar, jag gillar sysselsättning, alltså innebär extraknäck en väldans glättig fröken Elvira! :D
DAMN IT VAD HUNGRIG JAG ÄR! Nu ska jag ta mig något litet att tjocka på innan jag gör kväll och går till sängs.
Godnatt, gott folk!
Jag kan inte säga att alltför mycket har hänt sen sist. Jag har väl kanske förlorat och lagt på mig nåt kilo, men det är inget att tala om. En sak jag tyckte var intressant dock, vilket egentligen är anledningen till att jag skriver, är besökarantalet. Helt sjukt att jag får massa besökare när jag inte uppdaterat på evigheter. Det är kring 6 unika besökare varje dag, och alltså... Jag brukar knappt ha två, för att jag skriver så djävulskt ointressant. Så, nu undrar jag: är det någon som väntat på uppdatering men inte sagt något, och bara smugit runt min blogg? Låt mig veta, jag vill vara någorlunda medveten om vilka som bryr sig om att läsa denna lilla blogg om inget! :)
Nu borde jag sova, för jag ska upp halv sju imorgon. Söndag, o kära söndag, var tog min sovmorgon vägen? Sjukt trött är jag, också, i alla fall. Jag har jobbat ikväll, så nu kommer jag framöver att ha ett extrajobb! Jag gillar pengar, jag gillar sysselsättning, alltså innebär extraknäck en väldans glättig fröken Elvira! :D
DAMN IT VAD HUNGRIG JAG ÄR! Nu ska jag ta mig något litet att tjocka på innan jag gör kväll och går till sängs.
Godnatt, gott folk!
Update!
Godkväll!
Det var en halv evighet sedan jag skrev ett enda ord i bloggen, och för detta ber jag (om det gör någon nytta - har jag några läsare kvar alls?!) hemskt mycket om ursäkt för! Jag har trillat in här några gånger, och öppnat sidan för att skriva ett nytt inlägg, men det har alltid slutat med att jag känt mig totalt jävla tom på inspiration och ord som formar någorlunda intressanta meningar. Ärligt talat känner jag så även nu, men jag skriver ändå. Varför vet jag inte riktigt själv, men jag antar att jag vill uppdatera lite så det inte är helt dött här (Haha, vem försöker jag lura..?).
Ja, vad ska jag skriva då...? Jag kommer knappt ihåg vad jag skrev om sist, och jag är faktiskt så pass lat att jag inte ens orkar kolla, så jag bara öser på! Jag vet i alla fall att jag aldrig lade in min senaste video, så jag kan ju passa på att slänga in den nu:
I got you
Denna låt handlar om vänskapen mellan mig och Emma, en söt liten varelse vilken jag egentligen hade rätt svårt för i början för att vi var så oerhört lika. Dock började vi vara med varandra en dag, och sen klickade direkt. Det gick så fort alltihop, och helt plötsligt var det henne jag satt med och var med hela tiden - Dundermysigt!
Jag hoppas ni finner den hörbar åtminstone, och inte ryser av obehag när ni lyssnar på den!
Imöra skall jag i alla fall bege mig till Birsta med finaste Erik, där vi bl.a ska gå på IKEA och kika på hyllor så han får plats med sina miljarder filmer, sen ska jag kila till Change och handla med mitt 200kr presentkort på den supergrymma rean - AWESOME! Sen blir det väl till att kika runt i lite olika butiker och se om man hittar något kul - mellandagsrea gillar vi! Därefter drar vi oss hem till mig för middag och mys, sove, sen på fredag får vi la se om vi blir kvar här eller åker till honom. Det är allt jag vet om framtiden, så ja...Det är nog hejdå nu!
Godnatt!
/Lilla V
Det var en halv evighet sedan jag skrev ett enda ord i bloggen, och för detta ber jag (om det gör någon nytta - har jag några läsare kvar alls?!) hemskt mycket om ursäkt för! Jag har trillat in här några gånger, och öppnat sidan för att skriva ett nytt inlägg, men det har alltid slutat med att jag känt mig totalt jävla tom på inspiration och ord som formar någorlunda intressanta meningar. Ärligt talat känner jag så även nu, men jag skriver ändå. Varför vet jag inte riktigt själv, men jag antar att jag vill uppdatera lite så det inte är helt dött här (Haha, vem försöker jag lura..?).
Ja, vad ska jag skriva då...? Jag kommer knappt ihåg vad jag skrev om sist, och jag är faktiskt så pass lat att jag inte ens orkar kolla, så jag bara öser på! Jag vet i alla fall att jag aldrig lade in min senaste video, så jag kan ju passa på att slänga in den nu:
I got you
Denna låt handlar om vänskapen mellan mig och Emma, en söt liten varelse vilken jag egentligen hade rätt svårt för i början för att vi var så oerhört lika. Dock började vi vara med varandra en dag, och sen klickade direkt. Det gick så fort alltihop, och helt plötsligt var det henne jag satt med och var med hela tiden - Dundermysigt!
Jag hoppas ni finner den hörbar åtminstone, och inte ryser av obehag när ni lyssnar på den!
Imöra skall jag i alla fall bege mig till Birsta med finaste Erik, där vi bl.a ska gå på IKEA och kika på hyllor så han får plats med sina miljarder filmer, sen ska jag kila till Change och handla med mitt 200kr presentkort på den supergrymma rean - AWESOME! Sen blir det väl till att kika runt i lite olika butiker och se om man hittar något kul - mellandagsrea gillar vi! Därefter drar vi oss hem till mig för middag och mys, sove, sen på fredag får vi la se om vi blir kvar här eller åker till honom. Det är allt jag vet om framtiden, så ja...Det är nog hejdå nu!
Godnatt!
/Lilla V
Smile
Ohoohy~!
Jag är glad. Och lite speedad. Och jättekissnödig. Så jag ska vara kortfattad!
Idag har jag haft en toppendag, faktiskt. Först försov jag mig 2½ timme, det var mindre lyckat och mindre toppen, sen blev det världens diskussion med massa skrik och grejs, pga dessa fucking rykten som cirkulerar kring allt och alla. Det var inte heller så jätte-toppen. Men sen, på eftermiddagen, hände det något. Det blev... bra. Allting bara löste sig, för vi som snackat innan och varit arga på varandra, pratade lite mer. Vi insåg då att vi bråkat helt i onödan, för några dumma jävla rykten. Nu är det bra, och alla kommer överens. Alla pratar med varandra. det känns så jävla bra! Ingen mer "undra vilka som hatar varandra idag" eller "undra vilka som blir utsatt för massa rykten idag"-känslan, när man kliver upp. Det känns bra nu, när man slipper onödigt drama. Men jag antar att det är något att vänja sig vid ändå, när man bor i Sundsvall och går på gymnasiet. Då går det fan inte att undvika konflikter som grundar sig i rykten. Sundsvall är för litet, och mängden "dementorer" (GeadoL gets it!) är för stor...
Men, det jag ville säga var bara att jag mår riktigt, riktigt bra idag, och jag hade en sjukt härlig kväll igår. Jag är glättiiiiig!
Nu ropar toan, haha...
Ohoohydå~!
/Lilla V
Jag är glad. Och lite speedad. Och jättekissnödig. Så jag ska vara kortfattad!
Idag har jag haft en toppendag, faktiskt. Först försov jag mig 2½ timme, det var mindre lyckat och mindre toppen, sen blev det världens diskussion med massa skrik och grejs, pga dessa fucking rykten som cirkulerar kring allt och alla. Det var inte heller så jätte-toppen. Men sen, på eftermiddagen, hände det något. Det blev... bra. Allting bara löste sig, för vi som snackat innan och varit arga på varandra, pratade lite mer. Vi insåg då att vi bråkat helt i onödan, för några dumma jävla rykten. Nu är det bra, och alla kommer överens. Alla pratar med varandra. det känns så jävla bra! Ingen mer "undra vilka som hatar varandra idag" eller "undra vilka som blir utsatt för massa rykten idag"-känslan, när man kliver upp. Det känns bra nu, när man slipper onödigt drama. Men jag antar att det är något att vänja sig vid ändå, när man bor i Sundsvall och går på gymnasiet. Då går det fan inte att undvika konflikter som grundar sig i rykten. Sundsvall är för litet, och mängden "dementorer" (GeadoL gets it!) är för stor...
Men, det jag ville säga var bara att jag mår riktigt, riktigt bra idag, och jag hade en sjukt härlig kväll igår. Jag är glättiiiiig!
Nu ropar toan, haha...
Ohoohydå~!
/Lilla V
För Yoshia, min kära mor!
Ohoohy~!
Här sitter jag och fryser ihjäl nästan, fy vad kallt det är... Men detta inlägget skriver jag ändå, för min fina Yoshias skull. Min fina Yoshia som håller till i Japan, på andra sidan jordklotet, där hon varit i 2 månader och ska vara kvar 8 månader till. Ack, så saknad hon är, mer än hon någonsin kan ana. Det gör lite ont att veta att hon inte är gångavstånd bort, eller bussavstånd. Hon är 7 timmar fram i tiden, och det är bara fel. Det känns konstigt att man inte bara kan ringa henne helt random när man kommer hem från skolan, om man inte råkar sluta klockan 12, och har skype på datorn. Det är så konstigt, att inte träffa henne varje dag...
I fredags hade jag dock turen att sätta mig vid datorn när jag kom hem, och hon skrev på skype. Överlycklig blev jag, över att hon var inne, och sedan ringde hon. Då pratade vi i 90 minuter, om allt möjligt, vi uppdaterade varandra om vår omgivning och hur det är för oss båda på våra nya ställen (fastän mitt nya ställe råkar vara en ny skola, men ändå). Vi skrattade och hade verkligen trevligt, och jag fick ett sånt otroligt glädjerus av att prata med denna underbara människa igen! Jag blev faktiskt så lycklig att jag blev tårögd och var nära att gråta, för fy i satan vad härligt det var att höra hennes röst igen! <3 Jag älskar dig, vännen!
Efter att jag pratat med min kära Yoshia och ätit middag och så, så var det dags att pallra sig iväg mot Domsaga. Där var det 4 band som spelade, och de var bra och kvällen var väl bitvis trevlig. En del saker inträffade och gjorde kvällen något sämre, jag säger bara en sak - rykten är skit. Jag förstår mig verkligen inte på ryktesspridning, urlöjligt är det. Och ytterligare en sak - att spela på dåligt samvete, det är inte hellre rätt. Nej, det fanns saker som kunde varit bättre med kvällen, men pga vissa söta individer blev kvällen ändå lyckad, och det var trevligt att vara med en del filurer... <3
Nu har jag inte så mycket mer att uppdatera om, tror jag. Igår hade vi besök av min syster och Olov, vilket var trevligt. Nu idag har jag inte gjort alltför mycket - städat på rummet, sovit, degat och spelat, i princip. Så... Nu ska jag återgå till att frysa tårna av mig, och hoppas att jag kan gå imorgon, trots tåbrist.. Innan jag avslutar vill jag dock slänga in en fin video, som jag nog tror du känner igen Yoshia.... Hahaha...
Ohoohydå~!
/Lilla V
Här sitter jag och fryser ihjäl nästan, fy vad kallt det är... Men detta inlägget skriver jag ändå, för min fina Yoshias skull. Min fina Yoshia som håller till i Japan, på andra sidan jordklotet, där hon varit i 2 månader och ska vara kvar 8 månader till. Ack, så saknad hon är, mer än hon någonsin kan ana. Det gör lite ont att veta att hon inte är gångavstånd bort, eller bussavstånd. Hon är 7 timmar fram i tiden, och det är bara fel. Det känns konstigt att man inte bara kan ringa henne helt random när man kommer hem från skolan, om man inte råkar sluta klockan 12, och har skype på datorn. Det är så konstigt, att inte träffa henne varje dag...
I fredags hade jag dock turen att sätta mig vid datorn när jag kom hem, och hon skrev på skype. Överlycklig blev jag, över att hon var inne, och sedan ringde hon. Då pratade vi i 90 minuter, om allt möjligt, vi uppdaterade varandra om vår omgivning och hur det är för oss båda på våra nya ställen (fastän mitt nya ställe råkar vara en ny skola, men ändå). Vi skrattade och hade verkligen trevligt, och jag fick ett sånt otroligt glädjerus av att prata med denna underbara människa igen! Jag blev faktiskt så lycklig att jag blev tårögd och var nära att gråta, för fy i satan vad härligt det var att höra hennes röst igen! <3 Jag älskar dig, vännen!
Efter att jag pratat med min kära Yoshia och ätit middag och så, så var det dags att pallra sig iväg mot Domsaga. Där var det 4 band som spelade, och de var bra och kvällen var väl bitvis trevlig. En del saker inträffade och gjorde kvällen något sämre, jag säger bara en sak - rykten är skit. Jag förstår mig verkligen inte på ryktesspridning, urlöjligt är det. Och ytterligare en sak - att spela på dåligt samvete, det är inte hellre rätt. Nej, det fanns saker som kunde varit bättre med kvällen, men pga vissa söta individer blev kvällen ändå lyckad, och det var trevligt att vara med en del filurer... <3
Nu har jag inte så mycket mer att uppdatera om, tror jag. Igår hade vi besök av min syster och Olov, vilket var trevligt. Nu idag har jag inte gjort alltför mycket - städat på rummet, sovit, degat och spelat, i princip. Så... Nu ska jag återgå till att frysa tårna av mig, och hoppas att jag kan gå imorgon, trots tåbrist.. Innan jag avslutar vill jag dock slänga in en fin video, som jag nog tror du känner igen Yoshia.... Hahaha...
Ohoohydå~!
/Lilla V
*Dream a little dream of me*
Goder afton, mina kära små barn.
Idag har jag haft en helt underbar dag, faktiskt. Den började med lite otillåten sovmorgon, och det blev till att missa friluftsdagen. Inget jag direkt ångrar, eftersom det, enligt alla andra, inte var vidare intressant. Istället tog jag mig upp till kära Heliås, där jag hämtade lite gamla so-arbeten och hälsade på. Oerhört trevligt att träffa Stina, Plato, Jocke och Sofia igen, och jag stod och pratade med dem ett tag i personalrummet. Efter ett tag trillade jag iväg till en del elever som jag pratade med, och ett tag blev det väl kramkalas, haha... Sjukt trevligt!
När alla slutat sina lektioner blev det promenad till ica för att köpa choklad, därefter började vi gå hemåt i vår lilla klunga på sju pers, vackert. Sen tog den historien slut, sjukt intressant jag skriver, alltså. Men jag har i vilket fall haft en rent fantastisk dag, och jag blev så jäkla lycklig av att träffa en del underbara människor som jag saknat så det gör ont!
Nu på kvällen har jag sovit lite och degat lite, och spelat in! Tänkte dela med mig av denna oskarpa video här då:
Idag har jag haft en helt underbar dag, faktiskt. Den började med lite otillåten sovmorgon, och det blev till att missa friluftsdagen. Inget jag direkt ångrar, eftersom det, enligt alla andra, inte var vidare intressant. Istället tog jag mig upp till kära Heliås, där jag hämtade lite gamla so-arbeten och hälsade på. Oerhört trevligt att träffa Stina, Plato, Jocke och Sofia igen, och jag stod och pratade med dem ett tag i personalrummet. Efter ett tag trillade jag iväg till en del elever som jag pratade med, och ett tag blev det väl kramkalas, haha... Sjukt trevligt!
När alla slutat sina lektioner blev det promenad till ica för att köpa choklad, därefter började vi gå hemåt i vår lilla klunga på sju pers, vackert. Sen tog den historien slut, sjukt intressant jag skriver, alltså. Men jag har i vilket fall haft en rent fantastisk dag, och jag blev så jäkla lycklig av att träffa en del underbara människor som jag saknat så det gör ont!
Nu på kvällen har jag sovit lite och degat lite, och spelat in! Tänkte dela med mig av denna oskarpa video här då:
Älskar låten, och jag hoppas ni tycker om den. Kommentera mer än gärna! :)
Nu ska jag lämna bloggen att sova, så tjangeling!
/Lilla V
All I wanna say is that...
...they don't really care about us.
Helt underbar låt som vi sjunger på kören - I love it! Jag blev väldans happyface när jag fick notpapperen och såg att det var den låten, för den är ju hur mysig som helst. Inte nån klassiskt mysig låt direkt, med massa vackra, ljuva stämmor som kvittrar som fåglar, men det är något med den som är helt amazing. Det är verkligen en av de bästa sakerna i världen - när man sjunger en så bra låt med kören, när det verkligen går vägen. När man står där på scenen, efter en jävla massa övning för att det ska låta perfekt, och allt bara flyter på, låter bättre än någonsin innan. Det är en kick man får, det gör att man ryser i hela kroppen och blir så uppfylld av en så underbar känsla att det känns som om man ska spricka. Jag tror jag kommer spricka nästa konsert, för vi sjunger även en helt fantastiskt vacker låt som heter "The Voice" och är sååååååååå apigt mysig.
Lyssna och njut av den ljuva melodin:
Nu, mina damer och herrar, ska jag lämna bloggen och gå iväg för att avrätta en av våra katter, så jag får mig lite sömn inatt.
Ohoohydå~!
/Lilla V
Helt underbar låt som vi sjunger på kören - I love it! Jag blev väldans happyface när jag fick notpapperen och såg att det var den låten, för den är ju hur mysig som helst. Inte nån klassiskt mysig låt direkt, med massa vackra, ljuva stämmor som kvittrar som fåglar, men det är något med den som är helt amazing. Det är verkligen en av de bästa sakerna i världen - när man sjunger en så bra låt med kören, när det verkligen går vägen. När man står där på scenen, efter en jävla massa övning för att det ska låta perfekt, och allt bara flyter på, låter bättre än någonsin innan. Det är en kick man får, det gör att man ryser i hela kroppen och blir så uppfylld av en så underbar känsla att det känns som om man ska spricka. Jag tror jag kommer spricka nästa konsert, för vi sjunger även en helt fantastiskt vacker låt som heter "The Voice" och är sååååååååå apigt mysig.
Lyssna och njut av den ljuva melodin:
Nu, mina damer och herrar, ska jag lämna bloggen och gå iväg för att avrätta en av våra katter, så jag får mig lite sömn inatt.
Ohoohydå~!
/Lilla V
So fucking happy!
Hejsanhoppsan i Blåbärsskogen!
Jag är typ... hyper. Och alldeles varm.
Egentligen, så är jag jättekall, och jag fryser om mina stackars små tår. Och knän.
Men inuti är det varmt, jag känner mig lycklig. Ni vet när man dricker te, och känner hur värmen sprider sig i bröstet när man tar första klunken - Det är så det känns. Plus de där busiga små fjärilarna i magen, som dansar runt som om alla problem i världen var som bortblåsta, och just nu känns det verkligen som om det är så. Allt går bra. Allt är busigt, så som det ska vara.
Jag la ju ut mitt lilla sångklipp på youtube igår eftermiddag, och jag blev väldans glad när jag fick 3 nya prenumeranter, lite kommentarer, samt ett gäng favoritmarkeringar. WIEEEE! Jag blidde lite lagomt lyckelig då, tihii! ^^ Ojoj, vilket vackert språk jag använder mig av nu. en blandning mellan retarded och fjortis - wohoo! Menmen, som ni kanske (förhoppningsvis) har märkt så är jag ju inte så fullt seriös hela tiden. Jag är ju en dryg människa med dålig humor, oslåbart uselt!
Anyhow, så mår jag awesome nu, och glad musik gör mig bara på bättre humör (om det ens är möjligt)! Älskar denna, den får mig att le varje gång jag hör den:
Idag är det ju val, så mamma talade om att hon skulle ha tv:n under en del av dagen. Därfön var jag tvungen att flytta upp mitt Vänner-marathon med Per till nästa helg, då vi även kommer bryta arm. Förloraren måste erkänna sin förlust på facebook, så ja... Var inte alltför hårda mot honom när han talar om att jag segrade... ;>
Då blev det ju lite tomt i dagens planer, men det ordnade sig snabbt. Emma kommer hit idag, så ska vi leka lite, och prata lite, och vara allmänt tjejiga, som tjejer brukar vara ni vet. Det blir nog trevligt!
Så, nu vet jag ikke om det finns nåe mer att säga, men jag kanske återkommer senare idag, eller till veckan. Eller åtminstone innan nästa år (ni som läser vet hur duktig jag är på att hålla mina blogg-löften), om vi har turen på vår sida! Nu är det dags för mig att återgå till mina hopplösa försök att värma mina sockar. Tjocksockar, de håller inte standarden för sin ras uppe... >:
Tjingeling!
/Lilla V
Jag är typ... hyper. Och alldeles varm.
Egentligen, så är jag jättekall, och jag fryser om mina stackars små tår. Och knän.
Men inuti är det varmt, jag känner mig lycklig. Ni vet när man dricker te, och känner hur värmen sprider sig i bröstet när man tar första klunken - Det är så det känns. Plus de där busiga små fjärilarna i magen, som dansar runt som om alla problem i världen var som bortblåsta, och just nu känns det verkligen som om det är så. Allt går bra. Allt är busigt, så som det ska vara.
Jag la ju ut mitt lilla sångklipp på youtube igår eftermiddag, och jag blev väldans glad när jag fick 3 nya prenumeranter, lite kommentarer, samt ett gäng favoritmarkeringar. WIEEEE! Jag blidde lite lagomt lyckelig då, tihii! ^^ Ojoj, vilket vackert språk jag använder mig av nu. en blandning mellan retarded och fjortis - wohoo! Menmen, som ni kanske (förhoppningsvis) har märkt så är jag ju inte så fullt seriös hela tiden. Jag är ju en dryg människa med dålig humor, oslåbart uselt!
Anyhow, så mår jag awesome nu, och glad musik gör mig bara på bättre humör (om det ens är möjligt)! Älskar denna, den får mig att le varje gång jag hör den:
Idag är det ju val, så mamma talade om att hon skulle ha tv:n under en del av dagen. Därfön var jag tvungen att flytta upp mitt Vänner-marathon med Per till nästa helg, då vi även kommer bryta arm. Förloraren måste erkänna sin förlust på facebook, så ja... Var inte alltför hårda mot honom när han talar om att jag segrade... ;>
Då blev det ju lite tomt i dagens planer, men det ordnade sig snabbt. Emma kommer hit idag, så ska vi leka lite, och prata lite, och vara allmänt tjejiga, som tjejer brukar vara ni vet. Det blir nog trevligt!
Så, nu vet jag ikke om det finns nåe mer att säga, men jag kanske återkommer senare idag, eller till veckan. Eller åtminstone innan nästa år (ni som läser vet hur duktig jag är på att hålla mina blogg-löften), om vi har turen på vår sida! Nu är det dags för mig att återgå till mina hopplösa försök att värma mina sockar. Tjocksockar, de håller inte standarden för sin ras uppe... >:
Tjingeling!
/Lilla V
It'll be okay
Ohoohy, flickor och pojkar!
Nu har jag faktiskt varit duktig nog att uppdatera min youtube, och jag har faktiskt slängt upp en egen liten visa som jag skrev för cirkus 4 månader sedan. Ni får gärna kommentera och säga vad ni tycker, för jag vill kunna utvecklas, och det är mycket lättare att göra det med hjälp av konstruktiv kritik. Nu kan ni ju också ha i åtanke att jag är förkyld, men jag kastade upp den ändå, för jag kände mig lite busig sådär! ^^
Sen var det inte så mycket mer jag hade att dela med mig av, så ja... Tack för mig!
Ohoohydå~!
/Lilla V
Nu har jag faktiskt varit duktig nog att uppdatera min youtube, och jag har faktiskt slängt upp en egen liten visa som jag skrev för cirkus 4 månader sedan. Ni får gärna kommentera och säga vad ni tycker, för jag vill kunna utvecklas, och det är mycket lättare att göra det med hjälp av konstruktiv kritik. Nu kan ni ju också ha i åtanke att jag är förkyld, men jag kastade upp den ändå, för jag kände mig lite busig sådär! ^^
Sen var det inte så mycket mer jag hade att dela med mig av, så ja... Tack för mig!
Ohoohydå~!
/Lilla V
This girl is falling stupid for you
Det gör ont i magen. I huvudet. I sinnet. Det gör ont i hela mig, men det är väl så det ska vara. Det är väl så det ska vara, när man mår bättre än någonsin. När man mår så bra så man mår dåligt, när fjärilarna i magen dansar runt, runt, som gästerna på det vackraste bröllop dansar sista valsen. När det känns som om man går på moln, då är det bra. Det är då det är som bäst.
Jag hade aldrig ens kunnat gissa att det skulle gå såhär, än mindre att det skulle gå så fort. Att jag skulle falla - falla ifrån ingenstans ner till detta. Men nu sitter jag här, lyckligare än någonsin förr, och allt bara är perfekt. Aldrig hade jag ens kunnat önska att det skulle bli så bra, att det skulle bli så perfekt. Allting bara ligger framför mig, alla pusselbitar sitter ihop, förutom mittenbiten som ligger en bit ifrån. Men det ska gå, att lägga den på plats, och snart är allt komplett.
Hasch-psykos? Might think so. Men jag är bara så jäkla lycklig över mitt skol- och linje-val, det kunde verkligen inte ha blivit bättre. Jag älskar klassen, helt underbar, och det är fantastiskt vad roliga dagar man har trots att det är världens tråkigaste lektioner - vi gör dem roliga. Jag har funnit en del underbara vänner också, älskvärda, rara och fantastiska människor som förtjänar det bästa av det bästa. Det har bara gått fyra veckor, men jag känner redan att jag är hemma. Tre år med dessa människor? Det är något jag ser fram emot, verkligen.
Det var många evigheter sedan jag gick och la mig en söndagkväll och faktiskt såg fram emot skolan, men nu kan jag inte låta bli. Det ligger så perfekt alltihop, och jag blir nästan rädd att det bara är en dröm jag kommer vakna upp ur, för nu mår jag så underbart bra...
Tack ni underbara människor, som förgyller varenda sekund av min tillvaro - Jag älskar er! <3
Och den just nu saknade pusselbiten i mitt liv kan ju förklaras med detta, också:
The proper thing to do
Is for me to act like a lady and wait
For you to make the first move
But I don't think you're getting the point
That it's you - that I want
Puss!
Jag hade aldrig ens kunnat gissa att det skulle gå såhär, än mindre att det skulle gå så fort. Att jag skulle falla - falla ifrån ingenstans ner till detta. Men nu sitter jag här, lyckligare än någonsin förr, och allt bara är perfekt. Aldrig hade jag ens kunnat önska att det skulle bli så bra, att det skulle bli så perfekt. Allting bara ligger framför mig, alla pusselbitar sitter ihop, förutom mittenbiten som ligger en bit ifrån. Men det ska gå, att lägga den på plats, och snart är allt komplett.
Hasch-psykos? Might think so. Men jag är bara så jäkla lycklig över mitt skol- och linje-val, det kunde verkligen inte ha blivit bättre. Jag älskar klassen, helt underbar, och det är fantastiskt vad roliga dagar man har trots att det är världens tråkigaste lektioner - vi gör dem roliga. Jag har funnit en del underbara vänner också, älskvärda, rara och fantastiska människor som förtjänar det bästa av det bästa. Det har bara gått fyra veckor, men jag känner redan att jag är hemma. Tre år med dessa människor? Det är något jag ser fram emot, verkligen.
Det var många evigheter sedan jag gick och la mig en söndagkväll och faktiskt såg fram emot skolan, men nu kan jag inte låta bli. Det ligger så perfekt alltihop, och jag blir nästan rädd att det bara är en dröm jag kommer vakna upp ur, för nu mår jag så underbart bra...
Tack ni underbara människor, som förgyller varenda sekund av min tillvaro - Jag älskar er! <3
Och den just nu saknade pusselbiten i mitt liv kan ju förklaras med detta, också:
The proper thing to do
Is for me to act like a lady and wait
For you to make the first move
But I don't think you're getting the point
That it's you - that I want
Puss!
As weird as it could get
Ohoohy~!
Nu är allt konstigt. ALLT.
För att försöka se det från den mörka sidan (om man ser det från den ljusa sidan ser man bara mörker), så har nog Yoshia fantastiskt kul när hon är på andra sidan jorden, trots att hon nog saknar sin otroligt älskvärda dotter.
Och när jag börjar i en ny klass har jag möjligheten att bli vem jag vill utan att någon säger något om det. Inte direkt för att jag tänkte ändra mig på något vis, men det känns betryggande att veta att om jag skulle känna för att byta stil till svartrockare över natten, så kan jag göra det utan att någon påpekar att jag inte brukar se ut så.
Ehm.... Jag kommer inte behöva bli less på de jag gått med förut (jag vet inte riktigt vad som är bra här, eftersom jag faktiskt inte kan ledsna på de ljuvliga personligheterna). Men vi kommer nog uppskatta varandras sällskap mer, eftersom vi inte kommer träffas lika ofta!
Amanda kommer säkert ha trevligt i Australien med Jessica, och jag kommer få trevlig kvällsläsning (smygreklam; http://www.livingmyowndream.webblogg.se) när hon har uppdaterat!
För att göra något trevligt av den sista punkten så vet jag inte riktigt, men jag kanske kan se det som att det är tur för de andra i klassen om jag faktiskt låter bli att prata för en gångs skull. Muhahaha.
Nu, mina damer och herrar, ska jag ta och hoppa in i duschen och börja göra kväll, så jag inte är trött och lättretlig (dvs. mer är vanligt!) första dagen i skolan - ett någorlunda bra intryck ska man nog kunna göra, tycker jag. Jag kommer antagligen uppdatera om första dagen i skolan imorgon, men eftersom jag aldrig håller mina löften till bloggen kan jag inte säga något helt säkert. Ha det fint tills vi hörs nästa gång!
Ohoohydå~!
Nu är allt konstigt. ALLT.
- Yoshia är just nu i Japan, och jag vill redan att hon ska komma tillbaka.
- Jag börjar i en ny klass på en ny skola om ca 11 timmar - jag känner ingen där.
- Jag kommer inte längre gå med Gill, Gina och framförallt Amanda, som jag gått med i 4, resp. 7 år.
- Amanda (syster) åker till Stockholm på söndag, för att den 31:a stiga på planet till Australien.
- Jag är för första gången i mitt liv orolig för att inte våga prata.
För att försöka se det från den mörka sidan (om man ser det från den ljusa sidan ser man bara mörker), så har nog Yoshia fantastiskt kul när hon är på andra sidan jorden, trots att hon nog saknar sin otroligt älskvärda dotter.
Och när jag börjar i en ny klass har jag möjligheten att bli vem jag vill utan att någon säger något om det. Inte direkt för att jag tänkte ändra mig på något vis, men det känns betryggande att veta att om jag skulle känna för att byta stil till svartrockare över natten, så kan jag göra det utan att någon påpekar att jag inte brukar se ut så.
Ehm.... Jag kommer inte behöva bli less på de jag gått med förut (jag vet inte riktigt vad som är bra här, eftersom jag faktiskt inte kan ledsna på de ljuvliga personligheterna). Men vi kommer nog uppskatta varandras sällskap mer, eftersom vi inte kommer träffas lika ofta!
Amanda kommer säkert ha trevligt i Australien med Jessica, och jag kommer få trevlig kvällsläsning (smygreklam; http://www.livingmyowndream.webblogg.se) när hon har uppdaterat!
För att göra något trevligt av den sista punkten så vet jag inte riktigt, men jag kanske kan se det som att det är tur för de andra i klassen om jag faktiskt låter bli att prata för en gångs skull. Muhahaha.
Nu, mina damer och herrar, ska jag ta och hoppa in i duschen och börja göra kväll, så jag inte är trött och lättretlig (dvs. mer är vanligt!) första dagen i skolan - ett någorlunda bra intryck ska man nog kunna göra, tycker jag. Jag kommer antagligen uppdatera om första dagen i skolan imorgon, men eftersom jag aldrig håller mina löften till bloggen kan jag inte säga något helt säkert. Ha det fint tills vi hörs nästa gång!
Ohoohydå~!
/Lilla V
Still the same as before
Ohoohy~!
Här sitter jag, kvart i tre och skriver. Jag borde väl egentligen sova, men jag fastnade framför denna skärm när jag satt och rotade igenom gamla inlägg; Jag har ett konstigt språk, tar upp massvis med internskämt och skriver virrigt och sällan - Inte konstigt att ingen läser! Dock så råkade jag komma över ett fint litet inlägg från tidigare i år, vilket var väldigt "Elvirigt" skrivet;
"Imorgon har jag tandläkartid kl. 7.40, wohooo!
Sadistiska som de är kommer de säkerligen dra ut alla mina tänder utan bedövning, för att sedan ersätta dem med glasbitar.... eller nåt. Jag blir less på tandläkare, eftersom de alltid står och rycker i ens tandkött med sin vassa jäkla stålskit, endast för att påpeka att "Det blöder". NEHEJ, det menar du inte?!
Vet du att det blir blött när det regnar, också? Och solen, den är varm! Big news, liksom.
Sadistjävlar."
Jag ville bara dela med mig av detdära, sådär helt i onödan. Och tala om att jag faktiskt tänkte uppdatera lite mer imorrn - wow! Det är sällsynt, liksom min sömn - därför ska jag dra mig mot sängen nu. Godnatt, gott folk!
Ohoohydå~!
/ Lilla V
Här sitter jag, kvart i tre och skriver. Jag borde väl egentligen sova, men jag fastnade framför denna skärm när jag satt och rotade igenom gamla inlägg; Jag har ett konstigt språk, tar upp massvis med internskämt och skriver virrigt och sällan - Inte konstigt att ingen läser! Dock så råkade jag komma över ett fint litet inlägg från tidigare i år, vilket var väldigt "Elvirigt" skrivet;
"Imorgon har jag tandläkartid kl. 7.40, wohooo!
Sadistiska som de är kommer de säkerligen dra ut alla mina tänder utan bedövning, för att sedan ersätta dem med glasbitar.... eller nåt. Jag blir less på tandläkare, eftersom de alltid står och rycker i ens tandkött med sin vassa jäkla stålskit, endast för att påpeka att "Det blöder". NEHEJ, det menar du inte?!
Vet du att det blir blött när det regnar, också? Och solen, den är varm! Big news, liksom.
Sadistjävlar."
Jag ville bara dela med mig av detdära, sådär helt i onödan. Och tala om att jag faktiskt tänkte uppdatera lite mer imorrn - wow! Det är sällsynt, liksom min sömn - därför ska jag dra mig mot sängen nu. Godnatt, gott folk!
Ohoohydå~!
/ Lilla V
Gymnasieintagning
Ohoohy~!
I torsdags fick jag ett brev hemskickat, från kommunen, i vilken det stod om jag kommit in på min i första hand sökta linje eller inte. Estet-Musik på Hedbergska blir det, eftersom jag kom in där! Inte direkt oväntat, med 210 poäng över intagningspoängen - jag hade kommit in på de andra sökta linjerna också. Glad å mina kära vänners vägnar är jag också, eftersom de kom in på de linjer de sökt!
Igår stod det i tidningen vilka elever som kommit in på alla linjer på skolorna, och bland de jag ska gå med känner jag... ingen. Det blir intressant att se hur det går, att börja i en helt nu klass nu igen, efter att ha gjort det för ett år. Den stora skillnaden nu är då att jag faktiskt inte har någon jag redan känner att hålla mig till, men jag tror det går bra ändå. Med tanke på hur social och sällskapskrävande jag är, så lär jag i värsta fall tvinga till mig nya kompisar. Är man som jag så är man!
Nu har jag förresten jobbat en vecka på Sibylla, och trots min oförmåga att vara duktig på saker i allmänhet, så går det ändå rätt bra. De som jobbar där är trevliga, och tar åtminstome inte död på mig för att jag är klumpigare än en elefant på enhjuling - Tacka Gud för det.
En vecka till nu, 11-16 är arbetstiderna, sen är det slut med jobb. Det har inte varit så jobbigt egentligen, utan helt okay, men det ska bli skönt att få ta det lugnt ändå! Dessutom behöver jag inte oroa mig över matlåda och så efter denna vecka - trots att jag jobbar i ett matkök måste jag ta med mig egen mat, eftersom de bara har en vegetarisk burgare. Jag har testat den och den var väldans god, men att äta den varje dag i en vecka nu är kanske inte det mest optimala, så jag tar matlåda med mig istället.
Nog pratat om matlådor - jag ska dra mig in i köket och läsa i min fina bok Låt den rätte komma in, så långt jag har läst är det rätt snuskig, men bra ändå!
Ohoohydå~!
/Lilla V
I torsdags fick jag ett brev hemskickat, från kommunen, i vilken det stod om jag kommit in på min i första hand sökta linje eller inte. Estet-Musik på Hedbergska blir det, eftersom jag kom in där! Inte direkt oväntat, med 210 poäng över intagningspoängen - jag hade kommit in på de andra sökta linjerna också. Glad å mina kära vänners vägnar är jag också, eftersom de kom in på de linjer de sökt!
Igår stod det i tidningen vilka elever som kommit in på alla linjer på skolorna, och bland de jag ska gå med känner jag... ingen. Det blir intressant att se hur det går, att börja i en helt nu klass nu igen, efter att ha gjort det för ett år. Den stora skillnaden nu är då att jag faktiskt inte har någon jag redan känner att hålla mig till, men jag tror det går bra ändå. Med tanke på hur social och sällskapskrävande jag är, så lär jag i värsta fall tvinga till mig nya kompisar. Är man som jag så är man!
Nu har jag förresten jobbat en vecka på Sibylla, och trots min oförmåga att vara duktig på saker i allmänhet, så går det ändå rätt bra. De som jobbar där är trevliga, och tar åtminstome inte död på mig för att jag är klumpigare än en elefant på enhjuling - Tacka Gud för det.
En vecka till nu, 11-16 är arbetstiderna, sen är det slut med jobb. Det har inte varit så jobbigt egentligen, utan helt okay, men det ska bli skönt att få ta det lugnt ändå! Dessutom behöver jag inte oroa mig över matlåda och så efter denna vecka - trots att jag jobbar i ett matkök måste jag ta med mig egen mat, eftersom de bara har en vegetarisk burgare. Jag har testat den och den var väldans god, men att äta den varje dag i en vecka nu är kanske inte det mest optimala, så jag tar matlåda med mig istället.
Nog pratat om matlådor - jag ska dra mig in i köket och läsa i min fina bok Låt den rätte komma in, så långt jag har läst är det rätt snuskig, men bra ändå!
Ohoohydå~!
/Lilla V
1 juni 2010
Ohoohy~!
Jag kom precis på att jag aldrig talade om hur det gick på mitt intagningsprov på Hedbergska, så jag kanske ska berätta att det faktiskt gick väldigt bra. Det var, trots min rätt kraftiga nervositet, otroligt enkelt - mycket enklare än jag trott att det skulle vara. Det var först lite snack, sen fick jag spela min låt (vers 1 och refräng), vilken de faktiskt tyckte var bra och att jag sjöng bra - awesome! Därefter fick jag spela en snutt på piano för att visa vad jag kan (spelade Mad World, simpelt och bra), härma en takt på trumma, härma toner till pianokomp och till sist hålla en stämma. Ingen svår match, det var rätt trevligt faktiskt. Efter att jag gjort detta fick jag höra att jag låg bra till och borde vänta mig att bli intagen, innan jag skickades vidare till teoretiska provet. Det var lite mysko och gick inte riktigt lika bra som det praktiska, men det gick helt okay i alla fall.
Efter att jag var klar med allt satt jag kvar vid en bänk och väntade på att min älskade Therese skulle komma till skolan så jag kunde få peta på henne. Jag hann inte vänta länge innan det kom två killar som går andra året på estet-musik, som satte sig vid bänken för att arbeta, vilket jag inte brydde mig så mycket om. Dock dröjde det inte länge innan deras vänner allteftersom kom dit och satte sig, och tillslut var de ca. 10 st som satt där. Jag hade inte störts ett dugg av detta, om det inte vore för att de som kom och satte sig senare kastade långa, konstiga blickar på mig, som om de tyckte det var konstigt att jag satt där med en hög främlingar. Det var inte direkt som att jag kommit dit och satt mig efter att de satte sig där, det var ju liksom jag som satt där först. Yaay!
Anyhow så överlevde jag denna hemska händelse (åhnej, inte ett dugg överdrivet), träffade Therese och 2 av hennes klasskamrater, gick ner till Navet och tog bussen därifrån upp till skolan. Väl däruppe lyckades jag paja en sträng på gitarren - lite sådär lagomt Bergklint! Nu tror jag den dagen är tillräckligt beskriven på ett högst intressant sätt, och jag ska återgå till att lära mig en underbar låt ihop med Beata, så ni får ha det suveränt tills nästa gång!
Ohoohydå~!
/Lilla V
Jag kom precis på att jag aldrig talade om hur det gick på mitt intagningsprov på Hedbergska, så jag kanske ska berätta att det faktiskt gick väldigt bra. Det var, trots min rätt kraftiga nervositet, otroligt enkelt - mycket enklare än jag trott att det skulle vara. Det var först lite snack, sen fick jag spela min låt (vers 1 och refräng), vilken de faktiskt tyckte var bra och att jag sjöng bra - awesome! Därefter fick jag spela en snutt på piano för att visa vad jag kan (spelade Mad World, simpelt och bra), härma en takt på trumma, härma toner till pianokomp och till sist hålla en stämma. Ingen svår match, det var rätt trevligt faktiskt. Efter att jag gjort detta fick jag höra att jag låg bra till och borde vänta mig att bli intagen, innan jag skickades vidare till teoretiska provet. Det var lite mysko och gick inte riktigt lika bra som det praktiska, men det gick helt okay i alla fall.
Efter att jag var klar med allt satt jag kvar vid en bänk och väntade på att min älskade Therese skulle komma till skolan så jag kunde få peta på henne. Jag hann inte vänta länge innan det kom två killar som går andra året på estet-musik, som satte sig vid bänken för att arbeta, vilket jag inte brydde mig så mycket om. Dock dröjde det inte länge innan deras vänner allteftersom kom dit och satte sig, och tillslut var de ca. 10 st som satt där. Jag hade inte störts ett dugg av detta, om det inte vore för att de som kom och satte sig senare kastade långa, konstiga blickar på mig, som om de tyckte det var konstigt att jag satt där med en hög främlingar. Det var inte direkt som att jag kommit dit och satt mig efter att de satte sig där, det var ju liksom jag som satt där först. Yaay!
Anyhow så överlevde jag denna hemska händelse (åhnej, inte ett dugg överdrivet), träffade Therese och 2 av hennes klasskamrater, gick ner till Navet och tog bussen därifrån upp till skolan. Väl däruppe lyckades jag paja en sträng på gitarren - lite sådär lagomt Bergklint! Nu tror jag den dagen är tillräckligt beskriven på ett högst intressant sätt, och jag ska återgå till att lära mig en underbar låt ihop med Beata, så ni får ha det suveränt tills nästa gång!
Ohoohydå~!
/Lilla V
I am lost, and I need to be found
Ohoohy~!
We were both young when i first saw you
I close my eyes and the flashback starts
I'm standing there, on a balcony of summer air
Här sitter jag, ensam och patetisk. Det känns så i alla fall, för jag sitter här och har världens nostalgi-timme med min vackra spotify-playlist Vårshow 2010 - Talang 2010. Det är otroligt hur ett år på en skola kan ge så stort intryck, särskilt med tanke på att jag inte haft ett sånt fantastiskt år som man kan tro när jag sitter och gnäller om hur mycket jag kommer sakna Heliås. Det har varit underbart en del stunder, medan andra har varit ett rent helvete. Trots det så väger de fina stunderna över, och under vårshows-veckan var det i stort sett bara såna stunder. Trevligt sällskap i en liten grupp, där alla var musikaliska - helt underbart.
Det är lite komiskt faktiskt, att jag kommer sakna det så mycket, med tanke på att jag i början av höstterminen var fast besluten att hata allt som hade med Heliås att göra. Det låter löjligt, men jag hade två huvudsakliga orsaker till detta; Jag var arg för att jag skulle behöva börja om på nytt igen bara för att kommunen var elaka nog att ta ifrån oss vårt sista år på Nacksta, samt för att jag inte ville att det skulle bli så jobbigt som jag nu tycker det är. I början gick det väl helt okej, och jag höll mig till min lilla grupp, tyckte inte om så många, utan fann dem mest bara irriterande. Allteftersom började jag dock mjukna till och prata med med andra än de jag var med hela tiden ,och helt plötsligt så stod jag där på skolavslutningen i fredags och insåg hur många och hur mycket jag faktiskt skulle komma att sakna. Trots att jag verkligen är ledsen för att Nacksta lades ner och gärna skulle ha velat gå sista året där, är jag delvis glad att det blev som det blev. Om jag inte börjat på Heliås hade jag aldrig fått träffa de underbara människor jag nu är vän med, en del blivande stjärnor... (Om Markus och Jakob läser detta - känn er träffade!)
Nu ska jag ta och sluta dela med mig av mina fina tankegångar, och istället göra mig iordning inför att trampa mig iväg till AmAndA.
'Cause it's strong and it's taking me over
I am lost, and i need to be found
I'm lost in Emma-Lee
oh, I really like it but I'm losing controll
Oh, Emma-Lee, I'm scared
I kind of like it, 'cause I feel right at home
Oh, Emma-Lee...
We were both young when i first saw you
I close my eyes and the flashback starts
I'm standing there, on a balcony of summer air
Här sitter jag, ensam och patetisk. Det känns så i alla fall, för jag sitter här och har världens nostalgi-timme med min vackra spotify-playlist Vårshow 2010 - Talang 2010. Det är otroligt hur ett år på en skola kan ge så stort intryck, särskilt med tanke på att jag inte haft ett sånt fantastiskt år som man kan tro när jag sitter och gnäller om hur mycket jag kommer sakna Heliås. Det har varit underbart en del stunder, medan andra har varit ett rent helvete. Trots det så väger de fina stunderna över, och under vårshows-veckan var det i stort sett bara såna stunder. Trevligt sällskap i en liten grupp, där alla var musikaliska - helt underbart.
Det är lite komiskt faktiskt, att jag kommer sakna det så mycket, med tanke på att jag i början av höstterminen var fast besluten att hata allt som hade med Heliås att göra. Det låter löjligt, men jag hade två huvudsakliga orsaker till detta; Jag var arg för att jag skulle behöva börja om på nytt igen bara för att kommunen var elaka nog att ta ifrån oss vårt sista år på Nacksta, samt för att jag inte ville att det skulle bli så jobbigt som jag nu tycker det är. I början gick det väl helt okej, och jag höll mig till min lilla grupp, tyckte inte om så många, utan fann dem mest bara irriterande. Allteftersom började jag dock mjukna till och prata med med andra än de jag var med hela tiden ,och helt plötsligt så stod jag där på skolavslutningen i fredags och insåg hur många och hur mycket jag faktiskt skulle komma att sakna. Trots att jag verkligen är ledsen för att Nacksta lades ner och gärna skulle ha velat gå sista året där, är jag delvis glad att det blev som det blev. Om jag inte börjat på Heliås hade jag aldrig fått träffa de underbara människor jag nu är vän med, en del blivande stjärnor... (Om Markus och Jakob läser detta - känn er träffade!)
Nu ska jag ta och sluta dela med mig av mina fina tankegångar, och istället göra mig iordning inför att trampa mig iväg till AmAndA.
'Cause it's strong and it's taking me over
I am lost, and i need to be found
I'm lost in Emma-Lee
oh, I really like it but I'm losing controll
Oh, Emma-Lee, I'm scared
I kind of like it, 'cause I feel right at home
Oh, Emma-Lee...
