Gud, jag ber om en bra sista dag...

   Nu, när jag ändå inte har mycket annat för mig än att dricka vatten, tänkte jag ta upp ett ganska jobbigt ämne. Nämligen Gud. Nu kanske vissa av er tänker att "Nej, men det är väl inte jobbigt. Gud, är liksom Gud, what's the hard part?", men för mig är Gud något jobbigt att tänka på. Jag blir så förvirrad av allt som har med det att göra, och tror jag att Gud finns på riktigt? Jag vet inte. Och det är jobbigt att inte veta, eller hur? Man har ju blivit så beroende av att veta allt, och man tror bara på det man ser och är därför inte ett dugg vidskeplig. För jag kan ju inte direkt påstå att jag är särskillt vidskeplig egentligen, och jag vill gärna ha förklaringar på varför saker sker, men jag tror ändå att det finns något som vi inte har någon direkt kunnskap där ute. I vilket fall, för att återgå till just Gud, har jag svårt att bestämma mig för vad jag tror. (Bara så ni vet kommer jag beskriva Gud som manlig nu) Visst, det kanske finns nån dude där ute i rymden som kände sig lite ensam och tyckte att han kunde skapa världen för att få lite sällskap. Eller, varför skapade han jorden? Okey, lite jobbigt att fråga sig det, för jag orkar inte kolla upp det nu. Men den största frågan för mig, strax innan meningen med livet, är varifrån kommer Gud? 
   
Min personliga tanke är att Gud endast är något skapat av människan, p.g.a rädslan att dö. Man hoppas på ett bättre liv efter döden, eller i kristendomens fall att komma till paradiset, himmlariket. För vem vill gå mot något man inte känner till, och riskera att plågas i oändlighet?
   Vad säger vi? Finns Gud, eller inte? Ibland tror jag att han finns, men det är bara ibland. Jag tror att vi tror som mest på Gud då vi är i störst behov av hans hjälp, att vi ber i tystnad i hopp om att allt ska bli bättre igen.

Nej, nu borde jag nog inte skriva mer om Gud, för jag fortsätter fundera över livet inpå natten, och då kan jag inte sova. Jag vill ha en god natts sömn!

Innan jag går vill jag bara beklaga mig en sista gång över det faktum att det är min sista praodag på Nivrena imorrn. Trots att de flesta eleverna kanske tycker att det är skönt att jag ploppar iväg igen, måste jag säga att jag kommer sakna att vara där. Alla är så glada! Jag vet inte vad det är, men skolans elever har sån otrolig utstrålining. Åh, nu börjar jag bli deppig istället, och jag får ångest över det faktum att jag (som jag sa i tidigare inlägg) kunde ha varit där ännu en vecka om det inte varit för Queen-projektet med Florus. Men nu ska jag försvinna härifrån, och läsa lite i min lilla bok!


   Tschau!

Bye,bye, Pictures!

    Hejsan alla människor där ute! Jag är lite less på att alla mina omgjorda bilder försvann från mitt usb-minne för att datorn fick fnatt. Uscha! Men jag har i alla fall försökt börja om nu, och jag tänkte att jag kunde lägga upp bilderna här, bara för att. Så, här kommer de:

From this:



To this:

(Jag har en viss förkärlek för röda rosor)

From this:



To This:

(Kvalitén kunde ju ha varit bättre...)

From this:



To this:

(Ändrade bara lite i ljuset för att få lite mer effekt + skärpa i bilden)


   Ja, just det! Jag måste ju passa på att berätta om den söta lilla sexan som jag höll i engelsk lektionen för, åh var jag hade kul! Först var det någon som sa: "Vad bra uttal du har", och då började alla mummla och så. Självklart kom mamma och berättade allt om att jag var duktig på att skriva,läsa och räkna när jag var liten och alla satt och kollade på mig med hakorna vilandes i knäna. Mamma fortsatte genera mig, och när det äntligen var slut återvände min normala hudfärg till mina kinder. I vilket fall holl jag då i denna lektion, och när vi skulle läsa upp glosorna (bara fyra ord)  trodde jag att vi bara skulle gå igenom dem och sedan forsätta lektionen. Där tog jag helt fel, för när jag läste upp första ordet; Apartment, kom världens eko tillbaka. Jag säger det att jag blev inte bara lite chockad!
    Jag ser verkligen fram emot morgondagen och fredag, eftersom jag trivs väldigt bra där på Nivrenaskolan. Det är verkigen synd att jag inte kan praoa nästa vecka också, vilket jag utan tvekan hade velat om det gått! Men jag har gjort valet att vara med i Florus, och då får jag ta konsekvenserna också. Dock tror jag att det kommer bli rätt kul det också.


Tschau!


Uscha för att vara sjuk...

   Då var det till att bli riktigt förkyld, just under prao-veckan. Yaay, folket hurrar! (där fanns inte ett dugg sarkasm...) Jag har fått något som kallas ögonsnuva, vilket är något man kan få när man är väldigt förkyld, som jag nu råkar vara. Ögonen rann och varade riktigt ordentligt igår eftermiddag, och imorse när jag vaknade hade jag helt igenklibbade ögon. Trevligt? Inte direkt..
  
Men jag satsar på att försöka ta det riktigt lugnt idag och dricka mycket varmt, så att jag förhoppningsvis kan åka till Nivrena imorgon. Det var rätt trevligt där, och inte alltför stökigt i klasserna, dock tycker jag att några av eleverna kunde ha pratat lite mindre. Men vem är jag att döma andra? Jag är ju faktiskt ganska högljudd ibland på skolan, inte minst på matten!

   Nej, nu ska jag återgå till att sitta och lyssna på samma låt om och om igen och lära mig texten, så jag slipper höra hela refrängen om och om igen, men bara hummande på versmelodierna, inuti mitt lilla huvud.


Tschau!


-Ingen rubrik-

   Hejsan folket! Mår ni bra, allihopa? Jag hoppas att ni mår bättre än vad jag gör iaf, med min elaka hals och igentäppta näsa. Usch för att vara sjuk, säger jag bara! Här sitter jag och skriver bara för att fylla ut lite plats här i bloggen och för att fördriva tiden. Det är i alla fall mycket roligare än att springa till toan stup i kvarten och snyrta sig, eller hur?
   
    Ja, vad ska jag säga? Jag kan ju berätta att jag ska följa med min (pytte)lilla mamma till Nivrenaskolan imorgon, där jag ska praoa. Detta innebär att jag måste kliva upp kl. 06.00 varje morgon, eftersom vi åker med sjubussen in till stan, sen till kvissle. Jag kommer vara helt slut på fredagkväll! 


   Men nu ska jag hjälpa min lilla mor i tvättstugan, sen ska jag gå på familjemässa med amanda, där min lillebror uppträder med juniorerna. C'ya!


Hemma betyder Sova


     Ja, då var man hemma igen, efter att ha varit borta hela helgen + ytterligare två dagar. Igår när jag kom hem orkade jag inte skriva alls, för yrhet, huvudvärk, trötthet och träningsvärk påverkar av någon anledning ens humör totalt. Men nu har jag fått sova ut, efter att ha gått och lagt mig runt tolv (i måndags somnade jag vid halv 3) och klivit upp kl halv åtta varje dag. Härligt!   Jag sov från 22.00 igår till 12.00 idag, och om jag inte haft på alarm hade jag antagligen sovit ytterligare två timmar. 
   Men hur var då fjällen? Det var otroligt roligt, och jag älskade det verkligen (förutom att vi bara fick sova till halv åtta). Jag trodde att jag skulle dö när vi åkte slalom innan vi kom dit, och på bussen hade jag hjärtklappning och ont i magen. Men det gick väldigt bra ändå! I måndags åkte jag till och med i en svart backe. Jag är cool!   Det roligaste i backarna var nog ändå barnbacken, när jag skulle hjälpa Gina. Jag sa åt henne att försöka följa i mitt spår och öva på svängningarna, och rätt vad det var gled jag ännu fortare framåt, med Ginas armar hårt kramande om min mage i sitt försök att inte tappa balansen och falla. Det måste ha sett väldigt roligt ut för alla runt omkring, för det kändes väldigt knasigt! Men det gick bra tillslut, och vi hade i alla fall roligt utan att skada oss alldeles för allvarligt! :)

   Men nu är det dags att fixa min glada systers bloggdesign, som hon snällt har bett mig att göra, sååå..

Tschau!

Åre, here I come!

   Ja, jag ska ju tydligen få äta ett kilo socker, skoldag, om jag känner för det. Så då blir det väl till att äta massor av socker på torsdag morgon, eftersom jag alltid är så trött till skolan! Men värsta dagen är måndagar, då vi har No som första ämne, följt av 40 plågsamma minuter matematik. Det är inte matten som är jobbig, dock. Det är vår kära lilla vän Amanda som sitter och surar på matten, och klagar på att det inte går. Och ja, trötheten och surheten leder väl till att vi sitter och skriker om våra olika svar, att vi har rätt och inte den andra, och stör alla andra. (För er vetskap, så har jag rätt 99,9% av fallen).

  Men imorgon blir det i alla fall till att kliva upp tidigt, och packa de sista sakerna. Och för att upprepa rubriken: Åre, here I come! Det kommer bli skitkul, tror jag, och för att vara ärlig så tror jag att Gill lyckas åka utan att bryta benen. (Lilla fröken Dålig Balans, är vad hon annars kallas). Jag är bara orolig att jag typ kommer ramla i liften eller nåt, eftersom jag bor på toppen av berget Klantig. Jaa. Vad ska jag säga? Jag hoppas det går bra, helt enkelt!
   Men nu ska jag gå och kika i frysen efter lite glass. Jag är superglassugen!

Tschau!


Falling on the floor, every single time...

   Hejsan, alla glada små filurer där ute! Nu känner jag mig glad och hyper, men jag vet inte varför. Stimorol har gjort om sina tuggummin, så det kanske är något egergigivande där i? Vem vet? Eller så är det bara det faktum att jag åt massa Dumle förut, och sockret påverkar mig lite (eller mycket). Så nu när mina kära lilla mor har läst detta, kommer jag aldrig mer få äta godis efter klockan 15.00. (Bara på lördagar, när jag får äta så sent som till kl 16!)
   
   Men, för att byta samtalsämne, så kommer inte morgondagen ha den bästa starten. Vi börjar alltid skolan med idrott på fredagar, som i allmänhet inte är ett ämne jag tycker om vidare mycket. Mn bara för att göra saken värre, har vi såklart fotboll. Bara jag ser en fotboll trillar jag omkull, och när jag utövar sporten får jag i princip hjärnskakning. Om inte det vore nog, är det ändå inte en lagsport för grabbarna i vår klass, inte. De spelar nämligen ensamma, och passar i enstaka fall till en annan kille, eftersom vi tjejer inte är så duktiga på den förbannade sporten. De har ju inte insett ännu, att vi inte spelar för att vinna, utan för att ha kul.

   Men eftersom jag inte vill sitta och klaga allt för mycket i ett och samma inlägg, tycker jag att jag kan berätta att jag ska träffa min superknasiga tremänning Samuel imorrn. Och jag är jätteglad! Jag har inte träffat honom på länge. Sen i oktober tror jag det var.. vänta lite. Jag ska bara knappa in på bdb lite snabbt, och se när jag la in en bild från vårt senaste möte... Japp, som jag mindes, var det i oktober. Oj vad bra minne man får ha! Jag som är senilförklarad och allt..
   I vilket fall så tror jag det blir lika trevligt som alltid, eftersom han är helt jätteknasig och dundercool på samma gång. Och han fyller år snart också, tror jag. I april, nån gång. Så, grattis!

   Nä, nu var det minsann dags att göra sig i ordning och sova litegrann (om jag kan), för imorgon väntar en ny dag. Ha det gott allihopa! 

   Tschau!

Fin rubrik, va?

   Uscha, vad jag är trött efter siste lektionen idag!  Vi hade biologi, och fick se tre filmer. Alla höll på att somna, och jag kunde knappt hålla ögonen öppna ens när jag skulle gå hem. Tack och lov så slapp vi i alla fall ha HK också, för jag hade dött då. Eller åtminstone somnat...

   Jag kollade statistiken på läsarna nyss, också. Förut var det rätt dött, men ungefär en gång i veckan har får jag många fler läsare än vanligt. Hur kommer det sig?  Kör alla med nån såndär rutin att dom kollar alla bloggar och läser de senaste inläggen en gång i veckan? Eller är det bara för att jag uppdaterar så sällan? I vilket fall är det rätt kul att se att statistiken ökar, trots att jag inte skriver om vidare mycket.
   Men nu orkar jag inte skriva mer, eftersom jag fortfarande känner mig jätteslö sen biologin idag!

Tschau!

Skolallergi

   Hejsan alla glada, och mindre glada. Idag är det såklart inget spännande som hänt förutom att jag har visat ännu ett tecken påatt jag är kraftigt senil. Vem glömmer sina jympakläder hemma, när man har ställt dom precis brevid skolväskan som man tar med sig. Då menar jag mitt i hallen. Nä, det är något som är allvarligt fel. Jag vet dock inte vad. Kanske är det skolan? För den tröttar ut mig rätt mycket, så jag kan inte sova ordentligt på nätterna för att jag känner mig stressad. Och jag har dessutom börjat få eksem lite överallt, som kliar som satan. Jag har ett på magen, på armbågen och få det underligaste stället av allt. Fingrarna!  Jag har nämligen fått små vita saker, som ser lite ut som blåsor.
   Eftersom jag är så smart som jag är, tryckte jag sönder den första, och det skadade mig inte. Men det rann ut nån genomskinlig vätska, och jag vet inte vad det är för slags "Blåsor". Men mamma säger att det är allergi, och hon misstänker att den är mot Physalis. Jag däremot, är stensäker på att  det är mot skolan. Eller nåt sånt. 
  
   Men nu ska fröken Elvira lämna datorn och snart gå hem från skolan, eftersom jag inte tog med mig dedära förbannade jympakläderna. Ha det gott! :)


Tschau!

Smygreklam:  http://www.maaritbergklint.blogg.se


I'm Back, folks!

   Nu var man äntligen hemma igen, härligt! Jag har spenderat eftermiddagen med att hjälpa mamma att designa sin nya blogg, och hon vill gärna att jag gör lite reklam för den. Så: http://www.maaritbergklint.blogg.se 
   När jag har varit i Östersund har jag inte dorekt gjort mycket, förutom att spela kort och se på film. Men igår var vi i alla fall på bio och såg Vaklyria (mot min vilja). Den var förvånansvärt nog bra, men lite dryg ändå. Det var liksom väldigt trist att se den när man redan visste vad som skulle ske (den är baserad på en verklig händelse). 

   Men nu är jag alldeles för trött för att skriva, för det är, trots att det låter konstigt, utmattande att åka bil i över 2 timmar för att sedan sitta och hjälpa sin lilla mor med bloggen.

Tschau!


Östersund, here I come!

    Nu sitter jag här och väntar på att klockan ska bli tio, då jag ska springa ut och vänta på att Marre och Mankan ska komma. Jag ska nämligen, som jag nog sagt i tidigare inlägg, åka till Östersund över helgen med Marielle. Jag känner mig dock lite orolig att jag ska glömma något här hemma, med tanke på att jag har en förmåga att lämna saker som jag mest behöver. Oj, oj, oj. Stress!

  
Sen fyller Goran år på söndag, och hela familjen, förutom jag, ska fira honom på någon restaurang dit massor av folk skulle komma imorrn. Och jag känner mig lite sur över att jag inte kan vara med, eftersom vi i stort sett aldrig träffar deras familj numera. Men iaf, ett stort grattis till Goran! :)
   Men nu ska jag ta och springa iväg, och ja. Ha en trevlig helg, allihopa! ^^


Tschau!

It's a girl boy thing

   Nu är det dags att berätta något som antagligen kommer få er att trilla av datastolen av skratt. Idag kissade vår söta lilla Hedwig på den rena tvätten, som fortfarande låg i tvättkassen, så vi var tvungen att tvätta om det två gånger. Mamma började klaga på hur det luktade och sa att det luktade precis som kiss från en hankatt. Så jag hjälpte henne att kolla om Hedwig hade några mer, vad ska jag säga... manliga delar där bak. Och katten hade kulor. 
   Alltså: Vi har en katt som heter Hedwig, som är en hane, men vi visste inte det förrän idag. Gud vad jag skrattade när mamma sa att hon, nej jag menar han, hade kulor!  Men vi har i alla fall bokat tid hos en veterinär, så imorrn ska han kastreras, så då får vi dras med en butter liten Hedwig. Ja, det ska vi vara glada över, att vi åtminstonde fick veta det tillslut!

   Imorgon blir det då till att åka ner till kulturmagasinet med Gill, Gina och Edvin, där vi ska gå på filmvisning och se Kung fu Panda. Efter att vi har sett filmen kommer pappa och hämtar Edvin, och jag åker med hem till G&G och sover över.

Men nu ska jag ta och göra klart mitt svenskaarbete, eftersom jag inte har tid nån annan dag under lovet.


Tschau!

Nya Matvanor

   I lördags när jag satt vid köksbordet och skulle äta middag med min familj, så skulle pappa skära upp kycklingen och då helt plötsligt lossnade ett snöre från den. Det var snöret de hade bundit upp hönan med, och då kände jag mig så skyldig. Jag fick så otroligt dålig samvete och sa "Stackars höna". Just i den stunden bestämde jag mig för vad jag skulle göra, och det skulle bli en rätt stor förändring. Jag bestämde mig för att bli vegetarian.
   Nu sitter jag här, mätt på den fina, vegetariska pizzan jag åt för 2 timmar sedan, och jag känner mig nöjd med mitt beslut. Jag tror inte att jag kommer ångra mig heller, för jag har övervägt detta ett ganska bra tag nu. Och nu blev det så, nu är jag en Vegetarian.
   Jag tyckte bara att jag kunde berätta det här i min lilla blogg, som trots allt handlar om mitt liv ..

Tschau!

RSS 2.0