elvirabergklint

Då var det dethär med att komma på något att skriva om då... Jag har faktiskt inte en blekaste aning om vad jag ska skriva om, men jag kände ändå ett behov av att uppdatera nu när jag ändå livat upp bloggen efter ett halvår i koma. Det är måndag idag, vilket i vanliga fall innebär att jag har tre lektioner - Idrott, gemu och sång. Nu var det dock en speciell måndag, eftersom idrottsläraren är sjukskriven och gemuläraren ledig hela veckan, alltså var det bara sång. Smidigt och bra, ringde jag till sångfröken och bad om en förflyttad sångtid, så nu har jag sång imorgon istället = Ledig dag!
Skönt är det också att det faktiskt är vår nu - solen strålar mer och mer, fåglarna väcker en alldeles för tidigt, snön är nåstintill borta, och man märker hur mycket piggare alla omkring blir! Jag vet att jag nämnde den härliga våren i gårdagens inlägg också, men jag finner den värd att nämnas igen. Det är som att träffa en kär vän efter ett långt uppehåll, trots att det var längesen blir det ingen obekväm situation, utan man njuter av varje stund. Till och med regnet är härligt, för nu är det inte snö, inte hagel, utan regn!
Nu är det inte mycket mer än två månader kvar till sommarlovet, och det är så fruktansvärt härligt! Självklart är det stressigt när man vet att precis allt skolarbete snart ska vara klart, men det är ändå befriande, särskilt när man vet att man är klar med allt arbete! Dessutom, när sommarlovet äntligen börjat, är det dags för Skottland! Jag är så oerhört pepp och längtar massvis, men samtidigt gruvar jag mig för lovets första två veckor. Det är nämligen så att direkt när lovet börjar far min käraste till Mallorca, och han kommer hem två dagar innan min resa tar vid, så vi har bara dagen däremellan att umgås innan jag åker. Det känns så dumt eftersom jag åker till en ö utan täckning, på vilken jag ska bo i 4 dagar, och hela resan allt som allt blir en vecka lång. Hur tusan ska jag klara mig utan kontakt med Eriket och Mamsen i fyra dagar? Världens mammagris!
Men fokusera på det positiva - det är lov, och det är en gratis resa till ett land jag velat besöka sen många år tillbaka, det kommer bli så sjukt kul! Och dessutom ska jag åka med min närmsta vän, så jag känner att jag ändå kommer trivas himla bra!
Nu är det nog dags att lägga ner datorsällskapet för ikväll, så hör jag väl av mig när jag får ett till behov av att skriva om saker som bara jag känner intresse för! ;) 

Adjö!

Vad säger man, efter att sån lång tid gått? Det är en simpel men jobbig ursäkt att anledningen till att jag inte skrivit på all den passerade tiden är intressebrist. För allt. Jag har tappat bort all inspiration till att skriva här, till att spela gitarr eller piano, all inspriation till att sjunga och skriva musik. Men nu, nu har jag återfunnit en del av den. Det kanske beror på att jag städat för lite - det är ju typiskt att man alltid hittar det man letat så länge när man städar ordentligt.