1 juni 2010
Ohoohy~!
Jag kom precis på att jag aldrig talade om hur det gick på mitt intagningsprov på Hedbergska, så jag kanske ska berätta att det faktiskt gick väldigt bra. Det var, trots min rätt kraftiga nervositet, otroligt enkelt - mycket enklare än jag trott att det skulle vara. Det var först lite snack, sen fick jag spela min låt (vers 1 och refräng), vilken de faktiskt tyckte var bra och att jag sjöng bra - awesome! Därefter fick jag spela en snutt på piano för att visa vad jag kan (spelade Mad World, simpelt och bra), härma en takt på trumma, härma toner till pianokomp och till sist hålla en stämma. Ingen svår match, det var rätt trevligt faktiskt. Efter att jag gjort detta fick jag höra att jag låg bra till och borde vänta mig att bli intagen, innan jag skickades vidare till teoretiska provet. Det var lite mysko och gick inte riktigt lika bra som det praktiska, men det gick helt okay i alla fall.
Efter att jag var klar med allt satt jag kvar vid en bänk och väntade på att min älskade Therese skulle komma till skolan så jag kunde få peta på henne. Jag hann inte vänta länge innan det kom två killar som går andra året på estet-musik, som satte sig vid bänken för att arbeta, vilket jag inte brydde mig så mycket om. Dock dröjde det inte länge innan deras vänner allteftersom kom dit och satte sig, och tillslut var de ca. 10 st som satt där. Jag hade inte störts ett dugg av detta, om det inte vore för att de som kom och satte sig senare kastade långa, konstiga blickar på mig, som om de tyckte det var konstigt att jag satt där med en hög främlingar. Det var inte direkt som att jag kommit dit och satt mig efter att de satte sig där, det var ju liksom jag som satt där först. Yaay!
Anyhow så överlevde jag denna hemska händelse (åhnej, inte ett dugg överdrivet), träffade Therese och 2 av hennes klasskamrater, gick ner till Navet och tog bussen därifrån upp till skolan. Väl däruppe lyckades jag paja en sträng på gitarren - lite sådär lagomt Bergklint! Nu tror jag den dagen är tillräckligt beskriven på ett högst intressant sätt, och jag ska återgå till att lära mig en underbar låt ihop med Beata, så ni får ha det suveränt tills nästa gång!
Ohoohydå~!
/Lilla V
Jag kom precis på att jag aldrig talade om hur det gick på mitt intagningsprov på Hedbergska, så jag kanske ska berätta att det faktiskt gick väldigt bra. Det var, trots min rätt kraftiga nervositet, otroligt enkelt - mycket enklare än jag trott att det skulle vara. Det var först lite snack, sen fick jag spela min låt (vers 1 och refräng), vilken de faktiskt tyckte var bra och att jag sjöng bra - awesome! Därefter fick jag spela en snutt på piano för att visa vad jag kan (spelade Mad World, simpelt och bra), härma en takt på trumma, härma toner till pianokomp och till sist hålla en stämma. Ingen svår match, det var rätt trevligt faktiskt. Efter att jag gjort detta fick jag höra att jag låg bra till och borde vänta mig att bli intagen, innan jag skickades vidare till teoretiska provet. Det var lite mysko och gick inte riktigt lika bra som det praktiska, men det gick helt okay i alla fall.
Efter att jag var klar med allt satt jag kvar vid en bänk och väntade på att min älskade Therese skulle komma till skolan så jag kunde få peta på henne. Jag hann inte vänta länge innan det kom två killar som går andra året på estet-musik, som satte sig vid bänken för att arbeta, vilket jag inte brydde mig så mycket om. Dock dröjde det inte länge innan deras vänner allteftersom kom dit och satte sig, och tillslut var de ca. 10 st som satt där. Jag hade inte störts ett dugg av detta, om det inte vore för att de som kom och satte sig senare kastade långa, konstiga blickar på mig, som om de tyckte det var konstigt att jag satt där med en hög främlingar. Det var inte direkt som att jag kommit dit och satt mig efter att de satte sig där, det var ju liksom jag som satt där först. Yaay!
Anyhow så överlevde jag denna hemska händelse (åhnej, inte ett dugg överdrivet), träffade Therese och 2 av hennes klasskamrater, gick ner till Navet och tog bussen därifrån upp till skolan. Väl däruppe lyckades jag paja en sträng på gitarren - lite sådär lagomt Bergklint! Nu tror jag den dagen är tillräckligt beskriven på ett högst intressant sätt, och jag ska återgå till att lära mig en underbar låt ihop med Beata, så ni får ha det suveränt tills nästa gång!
Ohoohydå~!
/Lilla V
Kommentarer
Trackback
