I am lost, and I need to be found
We were both young when i first saw you
I close my eyes and the flashback starts
I'm standing there, on a balcony of summer air
Här sitter jag, ensam och patetisk. Det känns så i alla fall, för jag sitter här och har världens nostalgi-timme med min vackra spotify-playlist Vårshow 2010 - Talang 2010. Det är otroligt hur ett år på en skola kan ge så stort intryck, särskilt med tanke på att jag inte haft ett sånt fantastiskt år som man kan tro när jag sitter och gnäller om hur mycket jag kommer sakna Heliås. Det har varit underbart en del stunder, medan andra har varit ett rent helvete. Trots det så väger de fina stunderna över, och under vårshows-veckan var det i stort sett bara såna stunder. Trevligt sällskap i en liten grupp, där alla var musikaliska - helt underbart.
Det är lite komiskt faktiskt, att jag kommer sakna det så mycket, med tanke på att jag i början av höstterminen var fast besluten att hata allt som hade med Heliås att göra. Det låter löjligt, men jag hade två huvudsakliga orsaker till detta; Jag var arg för att jag skulle behöva börja om på nytt igen bara för att kommunen var elaka nog att ta ifrån oss vårt sista år på Nacksta, samt för att jag inte ville att det skulle bli så jobbigt som jag nu tycker det är. I början gick det väl helt okej, och jag höll mig till min lilla grupp, tyckte inte om så många, utan fann dem mest bara irriterande. Allteftersom började jag dock mjukna till och prata med med andra än de jag var med hela tiden ,och helt plötsligt så stod jag där på skolavslutningen i fredags och insåg hur många och hur mycket jag faktiskt skulle komma att sakna. Trots att jag verkligen är ledsen för att Nacksta lades ner och gärna skulle ha velat gå sista året där, är jag delvis glad att det blev som det blev. Om jag inte börjat på Heliås hade jag aldrig fått träffa de underbara människor jag nu är vän med, en del blivande stjärnor... (Om Markus och Jakob läser detta - känn er träffade!)
Nu ska jag ta och sluta dela med mig av mina fina tankegångar, och istället göra mig iordning inför att trampa mig iväg till AmAndA.
'Cause it's strong and it's taking me over
I am lost, and i need to be found
I'm lost in Emma-Lee
oh, I really like it but I'm losing controll
Oh, Emma-Lee, I'm scared
I kind of like it, 'cause I feel right at home
Oh, Emma-Lee...
You've got a... mess
Ohoohy~!
Brist på ork, lust och kreativitet har fått mig att flitigt undvika bloggen. Dessutom är jag lite rädd. Rädd för att säga som det är, tala om hur mycket ångest jag har nu. Om jag skriver ut alla tanka, blir det som att öppna Pandoras ask - det blir rent förjävligt. Men nu tar vi en enkelversion av det hela:
Skolan har varit jobbig, krävande, stressig, uttröttande och allmänt irriterande de senaste 9 åren, och jag är så glad att äntligen slippa grundskolan. Men, trots att jag känner en oerhörd lättnad, är det så svårt att släppa taget. Denna obligatoriska skolgång har varit en trygghet man kunnat lita på, man vet vad som händer och det är inte så mycket ansvar. Nu till hösten är det istället dags för gymnasiet, där det blir ännu mer ansvarstagande och det är inte lika stadigt. Det är förberedande för resten av mitt liv, och har stor betydelse för min framtid. Och om bara 3 år tar jag studenten, med en enda sak i tankarna - Nu börjar livet. Det är dags att plugga vidare inför framtida jobb, eller så får man jobb direkt. Pengar kommer bli ett problem man får ta itu med; man måste äta, bo och ta sig från ett ställe till ett annat, sen kan det komma oväntade utgifter. Det återstår att se vad som händer då, och hur bra det går, men en sak kan jag säga direkt: Det är skrämmande att inte veta.
Det är bara att bita ihop och vänta, leva i nuet och se var tiden tar oss. Hoppas på det bästa, se till att vara glad för finaste Yoshia när hon är borta i Japan, istället för att känna mindre varma känslor för att jag saknar henne! (känn dig träffad, Nagelpanna), och hoppas att resten av mina vänner har det bra på Skvadern när jag går ensam på Hedbergska.
Hur avslutar jag? Jag känner att det inte finns något egentligt sätt att avrunda mina tankar, som förövrigt inte varit ett dugg givande utan endast röriga, så jag får väl ta och slänga in en mysig och betydande låttext istället!
You've got a friend in me
You've got troubles, well I've got 'em too
There isn't anything I wouldn't do for you
We stick together and we see it through
You've got a friend in me
You've got a friend in me
Some other folks might be
A little bit smarter than I am
Bigger and stronger too
Maybe
But none of them will ever love you the way I do
It's me and you
And as the years go by
Boys, our friendship will never die
You're gonna see
It's our destiny
You've got a friend in me
Ohoohydå~!
/LillaV
what lies beyond the time we live in
Åh, efter att ha entrat med en så djup rubrik, återgår vi genast till att bli lika sinnesförvirrad som alltid annars: Jag vet inte om jag nämnt det i tidigare inlägg, men jag sökte ett sommarjobb (ovetande om vad detta skulle bli) hos kommunen för ca. en månad sen. I måndags fick jag veta att jag fått jobbet, men jag fick inte veta vad det var förrän igår. Vad var det då, undrar ni? (eller inte...:)
Jag ska tydligen övergången mellan juli-augusti i ett grillkök, nämligen Sibylla. Ännu vet jag inte vad jag kommer få göra där, antagligen städa och pilla med sånt... Sibylla ligger i alla fall nära, så jag kan cykla dit på bara 5 minuter, super! Det jag undrar över nu är väl matbiten, hur blir det med lunch och så? Jag antar att det blir till att ta med matlåda, för även om de skulle erbjuda mat där så finns det inte så mycket att äta - strips och hamburgerbröd, typ? Nog om det, det är långt dit... slutet av sommaren 2010, inledning på gymnasiet - vilket får mig att tänka på en awesome och lite läskig sak!
På tisdag har jag intagningsprov på Hedberskas Estet-musik, och jag är faktiskt lite nervös. Så läskigt att behöva ställa mig inför en grupp helt främmande männsikor och göra ett praktiskt prov på ca. 40 min. Det går säkert finfint, men jag gillar inte att uppträda inför en liten grupp, för om det är en stor grupp (gärna 100pers. eller mer) blir det så mycket simplare - Man ser inte ansiktena och känner inte på samma sätt. Jag tänker mig en skog, att alla människor är träd, och att jag talar med träden (och det lät ju inte ett dugg vrickat, nejnej...).
När jag sjunger inför lite folk blir jag så medveten om allt, jag vet precis vad jag gör, jag tappar kontrollen och intalar mig själv att "nu kommer du göra fel". Ju fler, desto bättre!
Nu ska jag ta och hoppa in i duschen, innan jag skapar vacker musik på mitt kära piano (Vi säger att det är ett piano, keyboard låter så... ograciöst - jag vill komma så långt ifrån mitt vanliga jag som möjligt när jag talar om mitt musikaliska jag).
sov gott ;>
Ohoohydå~!
/Lilla V
...och tiden bara flyger förbi
Ohoohy~!
Nu har det gått ett tag sedan jag senast bloggade, närmare bestämt 11 dagar (och ni sitter därhemma - *careface*).
Jag är så duktig på att tänka saker, planera vad jag ska göra. Däremot, att agera, har aldrig varit min starka sida. Det stannar i huvudet, vilket gör att dendära uppsatsen ligger halvfärdig och väntar på att bli fulländad, eller att bloggen lockar, men inte fylls. Det är latheten som tar över, och det skäms jag inte för. Okej, jo, litegrann.
Men jag har ju ändå fått ut någon nytta av att inte blogga varje dag - Jag har tränat! Otroligt att jag faktiskt har börjat spontanjogga, och göra random trevliga nyttiga saker.
I söndags var jag t. ex. ute på en helt spontan cykeltur med min käraste Körv efter att vi ätit på Ming Palace; Hamnen -> Ortviken -> Korsta -> Petersvik -> Korsta -> Haga -> Skönsberg -> Bergsåker -> Hem. Det var nog den trevligaste cykelturen jag någonsin varit ute på, nån gång - Trevligt sällskap, fantastiskt väder och en fin stad. Det bör göras om igen, snarast möjligt!
Dagen har varit super också, då jag spenderat ca. 3½ timme uppe i Sidsjö med mina fina vänner Gill och Gina, som jag träffar alltför sällan utanför skolan. Picknicken innehöll en del skrik, trocaderofontän och galna, blöta hundar - den var fullt underbar med andra ord!
Nu känner jag mig tom på info, förutom att jag borde ha lämnat tillbaka min bok på biblioteket för två veckor sedan... Skills!
Ohooydå~!
/Lilla V
Ja, må jag leva?
Idag har jag haft en av de bästa dagarna på väldigt länge. Jag har inte blivit överdrivet less, jag har haft en relativt trevlig dag på skolan, huvudvärken har hållit sig borta, och många fina människor har önskat mig en trevlig födelsedag - i stort sett var allt perfekt. Några små detaljer som är för oväsentliga för att ens gå in på, kunde ha varit lite annorlunda och gjort dagen felfri. Jag har fått lite pengar av mamma och pappa, ett sött ljus av Edvin och lite pengar av mormor, <3, än så länge - Very nice!
Nu på kvällskanten har jag varit ute och joggat, det blev en runda på dugliga 6km. Jag kände att jag var så rastlös, och jag var tvungen att göra något - gå ut och springa verkade som en bra idé, så jag bytte om, fyllde vattenflaskan och gick ut i kvällssvalkan, väldigt härligt! På vägen tillbaka blev jag lite blöt pga duggregnet, men det var bara mysigt - selångersån är verkligen fantastisk att jogga längs med!
För att avsluta vill jag bara tacka alla underbara, vackra människor för all uppvaktning samt sällskap denna dag, ni är guldvärda allihopa! Puss på er, ha en bra vecka, och godnatt! <3
Ohoohydå~!
/Lilla V
Med fantastiskt flyt
Här sitter jag, med Beata i ett stadigt grepp (Beata är min favoritgitarr, just so you know). Jag har ett fantastiskt flyt just nu känner jag, med mina "testa-sig-fram"-metoder, eftersom jag hittar fina ackord som låter ljuvligt. Kanske blir en låt, om jag hittar tillbaka till flytet ikväll, vem vet... ;)
Nu ska jag fortsätta spela lite, innan jag springer ner till bussen, för att sedan fara ut till Birsta med underbara vänner, love 'em. Siba blir första besöksplatsen för min del, då jag måste fixa en grej med ett telefonabonemang.
Randomness innan jag drar: Jag är snart blond, wiiiiie!
Ohoohydå~!
/Lilla V
Ett halvt Halvmarathon
Här sitter jag, stolt över mig själv - Idag har jag sprungit en mil! Det låter så lite, och det är ju inte så långt egentligen, men jag är stolt i alla fall. Tyvärr fick jag problem med skavsår på högra foten, så jag kunde inte springa hela vägen, men jag sprang nog en 7-8 km ändå! Trodde jag skulle dö, men det var faktiskt riktigt kul, och gud vad det känns härligt efteråt - Man vet att man klarat en mil, på 1.28. Kanske inte bästa tiden, men nöjd är jag ändå. AmAndA kom i mål först av alla, fast jag vet inte vilken tid hon låg på... tror det var 1.13, eller något sånt. I vilket fall så är hon en duktig Korv, som jag är hemskt stolt över!
Nu känner jag att jag inte vill skriva mer, för jag vill duscha och äta, så ni får ha det så bra så kanske jag skriver sen (yeah, never gonna happen - jag lär väl däcka kl. 19!).
Ohoohydå~!
/Lilla V
Whiny little bitch
Ohoohy~!
Får snart psykbryt. Här sitter jag och är irriterad på mig själv, för dumma, idiotiska val. Jag och AmAndA gick upp till övervåningen och såg film för att sedan åka ut till Birsta, vilket jag verkligen behövde. Vi såg filmen 23 som väl är helt okej, men vi fick inte se hela filmen för att slutet inte var inspelat.. I vilket fall så slog AmAndA snart igång Dracula, jag somnade, och när jag vaknade var klockan kvart över fyra. Något misslyckat, eftersom jag ville ta mig dit, och inte orkade fara dit när klockan var så mycket, inte kul ensam heller... Istället for jag hem, och sen jag kom in genom dörren har jag inte gjort mycket alls, förutom att terra mig själv med dålig stämning och irritation över det redan förklarade, samt musiken jag lyssnar på.
Varför finner jag mig själv lyssnades på riktigt smöriga kärlekslåtar, som bara får mig att tänka för mycket? Ibland önskar jag att jag var kille - varför krångla till allt, varför tänka för mycket och disskutera med vännerna om alltför djupa saker hela tiden, när det enda det resulterar i är huvudvärk? (jag är visserligen en bög, men det håller inte riktigt ändå)
Vad händer ikväll då? Ingenting - absolut ingenting. Jag har för det första lovat mamma att bleka hennes hår ikväll, och sen ska jag springa en mil imorgon, och då måste jag vara pigg och utvilad. Jag ska heller inte äta alltför onyttigt idag (och nej, äppelkaka räknas inte). Trevlig Valborg... Nu känner jag att jag inte gör annat än att gnälla, så jag ska säga något positivt... Jag är kort, och stolt över det!
Ohoohydå~!
/Lilla V
Programledare för Talang 2010
Inga utropstecken nu, inte. Halsen mördar mig, har stått och babblat bort massor med tid idag, på scen och allt - stackars publik. Ja, den på vårshowen alltså. Jag tror inte jag har nämnt det förut, men vi har jobbat på skolans vårshow hela veckan, och det har varit full rulle, massa spring, massa sång och mycket tjattrande. Med andra ord så har jag haft en oerhört fantastisk och bra vecka! Det bästa som finns är att stå på scenen, och även om jag spenderade största tiden med att prata, då jag var programledare för "Talang 2010", var det superskoj ändå!
Jag brukar dagligen få huvudvärk pga stressen i skolan, och denna vecka har varit dubbelt så stressig, körig och stökig, men ändå har huvudvärken nästan inte alls varit framme och spökat. Jag märker att jag verkligen är menad att jobba med musik, shower och konserter av olika slag - stressen är underbar! Det gör mig lycklig att höra ljudet av tre låtar som övas in av gitarristerna på samma gång, fastän det låter hemskt. Ljudet av mikrofontestningen är ljuvligt, och att höra "1,2,1,2 - hörs jag?" får mig att le. Det låter löjligt, men det är så det är. Det är det bästa som finns, musik - något jag aldrig skulle kunna leva utan.
Husbandet var helt fantastiska också; Benjamin, Emil, Jakob, Samuel och Yoshia! Jag lovar er att Jakob, trummisen i bandet, kommer bli stor - då kan jag stolt säga att "Honom känner jag, och han är lika cool i verkligheten som på tv". Hans bror Markus är också helt fantastiskt duktig på att spela saxofon, det låter super när han spelar! De kommer båda att nå långt, I tell you!
Anyhow, så gick vårshowen rätt så bra. Blev lite smått förvirrat på kvällskanten, men det var ingen större fara. Dagen har alltså gått åt till två föreställningar, genrep imorse och middag mellan de två föreställningarna. Nu vet jag inte om det fortfarande är någon som läser, så jag tar och avrundar med att säga att det har varit en väldigt bra dag och vecka, och en del människor är bara underbara som de är... :) <3
Jag bjuder på ett sista skrik, men då vill jag ha en stor applåd också:
Ohoohydå~!
/Lilla V
Uppskattad av en, hatad av resten
Prata med mig istället för att säga det till någon annan bakom ryggen på mig. Säg till mig vad jag gör fel istället för att frysa ut mig, och skratta när jag inte ser. Jag kanske inte ser eller hör just för stunden, men sanningen kommer alltid fram tillslut, och då känns det, trots att jag inte säger något. Jag orkar inte med att försöka byta personlighet eller låtsas hålla med om någonting jag inte tycker för att bli omtyckt, och jag orkar inte försöka hitta vad som passar helt själv utan hjälp. Det måste finnas någon slags mellanväg, eller? Om det inte finns det, är det inte långt kvar till problemet är löst i såna fall. Om det nu råkar vara så, så är det. Life goes on. Men - jag kommer aldrig glömma.
John Mayer - love him
Ohoohy~!
Jag har inte känt mig ett dugg inspirerad till att skriva sen sist, därför har jag låtit bli, för att skona er från meningslöst ordbajsande.. Denna vecka har i alla fall gått förbi väldigt fort, och den har varit både bra och mindre bra - den har bjudit på en del superbra stunder, men även en del sömnbrist och drygt skolarbete. I vilket fall så var jag i Timrå hos min farbror från fredag till lördag, och det var väldigt kul. Det uppstod en del problem vi inspelningen, så det är bara en halv låt som är klar än så länge, men det var åtminstone trevligt - nattfika, fotbollsspelande och massor av musik, oslagbart!
Det var så trevligt att få träffa mina söta små kusiner och Veronika igen, också. Jag var ute och busade med Charles och Elton i det fina vädret igår, och det var så mysigt! Vi spelade lite fotboll, kastade frisbee och gungade, vilket bringade fram en del skratt. Underbart!
Jag fick skjuts in till stan av Uffe vid fem-tiden igår, för att möta Amanda och Edvin på Bite Line. Där beställde vi vår mat och satt och pratade, vilket gick bra trots att jag fick sitta med en papperstuss i näsan, då jag började blöda näsblod för andra gången under dagen. Trevligt värre...
Maten var god, sällskapet var trevligt och vädret, som vi avnjöt under vår väldigt korta promenad från Bite Line till Hemmakväll och sen till Navet, var härligt! Väl hemma gjorde jag inte så mycket; jag såg lite på tv, bytte om, slog på min dator för att knarka John Mayer, sen somnade jag rätt tidigt.
Nu idag vet jag inte vad som bjuds, men jag antar att det blir toalett-städning samt biologiläsning. Eller nåt...
Ohoohydå!
/Lilla V
Potatis gjord i trä
Igår eftermiddag ringde jag till min bästaste Potatis och talade om för henne att jag tyckte att hon borde komma hit och hälsa på eftersom jag inte varit med henne på 4 månader(!), och eftersom jag har så stort inflytande på allt och alla (Yeah, fantasibubblan spricker aldrig) for hon såklart in till stan där vi möttes upp för att sedan fara hit. Hon dissade ett kalas för en 90-åring för att spela plockepinn à la kines med mig, jag gillar hennes prioriteringar väldigt mycket!
Anyhow, vi har inte gjort så mycket mer än att spela plockepinn, som får hjärnkirurgi att framstå som rena rama barnleken, och spelat gitarr & sjungit, samt ätit massvis med godis. Ah, Potatis är då en underbar träbit, men allt har sina nackdelar - när man är med henne blir man tjock (Nej, det är inte möjligt att på något vis förhindra detta, då hon proppar in godiset och häller drickan i munnen på en ;__;). Vad mer har vi gjort?... Just det, vi har fotat litegrann! Superkul, och såklart massor av fina bilder på min träbit till vän! Vi upptäckte nämligen under helgen att hon är en potatis gjord i trä. *I'm a real live boy!*
Nu under eftermiddagen har jag inte gjort mycket mer än att vinka hejdå till Potatis, spelat lite gitarr och rensat C:disken på sär-datorn. Jag har även sett lite på Friends, vilket jag tänkte fortsätta med efter att jag sett The Big Bang Theory duschat, vilket jag tänkte passa på att göra nu innan BBT börjar.
Ohoohydå~!
/Lilla V
Psykbryt
Ohoohy~!
Jag har fått något fel nu, seriöst. Psykbryt! Varför? Jag lyssnar på Darin och Justin Bieber!
Det är verkligen inte något jag trodde att jag skulle göra, och jag gillar inte någon av dem, men jag har fått deras låtar på hjärnan... Why does it rain och Baby - Inte det roligaste, kan jag ju säga ;__;. Jag skyller Justin Biebers låt på Gill, som satt och pratade om den så vi kollade upp den på youtube och fick den på hjärnan.
"Bebis, bebis, bebis, ååååh! Bebis, bebis, bebis, neeeej!" <3
Nu vet jag inte vad jag ska skriva, så jag tror jag slänger in dessa vackra *host* låtar här nedan, så får vi se om någon ens vågar sig på att slå igång dem.... ;>
Darin - Why does it rain
Justin Bieber - Baby
Lyssna och tjut
Ohoohydå~!
/Lilla V
Det är lätt att vara eftersmart
Det var egentligen tänkt att jag skulle fara till Timrå och spela in en eller några låtar idag, men det blev inställt eftersom min farbror var tvungen att hämta febersjuka Elton från dagis tidigare, och jag hittar inte till dem själv om jag tar buss. Efter att ha pratat med honom i telefonen med Uffe två gånger (pga lite missförstånd med pappa och så..), blev det bestämt att jag istället far ut dit nästa fredag för att spela in låtarna och sova över där.
Under dagen har en del andra saker också ändrats, t.ex. vår bordsplacering, och säkert mitt mattebetyg. Bordsplaceringen i klassrummet är väl inte så viktig att nämna egentligen, då vi bara har tryckt ihop alla bänkar till ett enda långt bord som står i mitten av rummet. Det verkar kunna fungera, men vi får se till veckan hur pass bra!
Det jag då finner lite viktigare att ta upp är den nyheten att jag är så oerhört begåvad att jag bara klantade till halva Nationella Provet i matematik idag. Det gick inte så dåligt, men en del saker som var självklara, insåg jag inte förrän efter provet då vi pratade om det och hörde hur fel jag berättade; Det är lätt att vara eftersmart... Hoppas bara att det gick bra på resten, för det kändes rätt så bra. Inga större problem med att hålla nerverna i styr inför detta prov som jag farhågat i många år, dock, vilket antagligen har sin del i det hela.
Nu är jag så satans trött så jag vet inte vad, men eftersom jag måste se ett visst avsnitt av Hannah Montana pga vissa orsaker (Yoshia) lär jag sova efter det. En väldigt slöig fredagkväll - sorgligt och bra!
Ohoohydå~!
/Lilla V
I huvudet på Lilla V
Jag tänkte ge mig på ett försök att förklara en sak, som jag aldrig frågat någon annan om förut. Jag tänker på det ibland, men sen försvinner det ur mitt minne, så jag har aldrig fått ur mig frågan. Är det bara jag som är konstig, eller känns det som att alla andras historier om något de gjort inte är på riktigt för er också?
Eftersom det är något man inte kan föreställa sig som i ett eget minne, känns det som om det liv andra människor lever och sedan berättar om bara är på låtsas. Som att jag är ensam i världen i ett hav av robotar, som endast finns här för att pröva mg i olika situationer. Men sedan, så fort jag tänker över det som precis passerat i mina tankar, inser jag att det är en bisarr idé - Varför skulle det vara så? Och dessutom låter det så oerhört egocentriskt, att jag skulle vara mittpunkten. Men ändå kan jag inte låta bli att tänka den tanken ibland, trots att det är så konstigt.
Egentligen vet jag inte ens varför jag skriver detta inlägg, eftersom det enda jag får ut av det är ett eget rum på psyket. Jag antar att det är skulden jag känner till bloggen, att jag måste skriva. Tänk så öde den är annars, skapad till ingen nytta.
Ack, så sorglig jag är. Jag har ingen slutsats att komma fram till, och jag framstår säkerligen som världens sjukaste människa när man läser detta (ingen låter sig luras av den frasen, det är inte direkt någon hemlighet sen tidigare). Trots det så tror jag att jag trycker på posta-knappen, bara för att jag kan. Ja, det gör jag!
*nNu kastar jag mig på "spara och publicera"-knappen*
Försovning och felskick
Varvar mellan att skriva och plinka på gitarren, tror jag har nåt fint på G. Tror....
Dagen blev väldigt lyckad faktiskt, trots lite små-tabbar, som dock löste sig smidigt och fort. Jag och Märta bestämde näligen att hon skulle komma hit igårkväll, och jag tänkte kliva upp halv tio och städa upp inne på rummet, samt dammsuga lite. Jag vaknade av mig själv prick 11.00, fick panik och skrev ett sms till Märta där jag förklarade att jag försovit mig så jag inte kunde möta upp henne och frågade om hon hittade hit själv. 40 minuter senare, ännu oklädd men klar med städningen, får jag svar på smset jag skickat iväg - av min kusin. Återigen panikslagen, skickade jag ett sms till Märta där jag förklarade att jag försovit mig och därför inte hade kommit till sporthallen (där vi skulle mötas 11.30), men att jag kunde möta henne längs med selångersån istället. Som svar fick jag en förklaring av henne om att hon också var sen från träningen, och därför löste sig alltihopa väldigt bra: Jag gick hemifrån, vi möttes vid Åkroken och gick tillbaka till mig. Här åt vi lunch och sen satt vi inne på mitt rum och bara pratade, och jag spelade upp 2 st av mina låtar, varav Märta, till min förvåning, blev tårögd till Birk. Den som ska få folk att skratta... Failure for sure.
Vid halv sex gick hon hem, och sen dess har jag ätit middag, sett på Cougar Town med min mamma och syster, spelat gitarr och nördat runt på nätet, samt kastat bajs på Yoshia för att hon inte kommer till skolan imorgon (dock inte bokstavligen, turligt nog för henne!).
Nu ska jag ta mig en dusch, sen blir det nog någon mysig film innan det är läggdags. Ha det fint!
Ohoohydå~!
/Lilla V
Full rulle - yeah right!
Sovit gott inatt? Det har inte jag i alla fall... Låg och vred och vände på mig i sängen av irritation över att jag inte lyckades stänga ute ljudet av krafsande och skrikande utanför min dörr, vilket inte slutade förrän vid 5-tiden, då jag äntligen somnade. Därför var jag så oerhört trött imorse när jag vaknade av alarmet klockan 10.00, och jag sov istället till strax efter tolv (skickade dock iväg ett gäng sms, i halvvaket tillstånd. Ber om ursäkt för dessa fåordiga sms...).
Väl vaken skickade jag sms till AmAndA där jag förklarade att jag inte orkar träna pga att jag sovit så dåligt, men tydligen så gjorde inte det så mycket eftersom min stackars vän är svullen i halsen. Anyway - Idag har jag inte haft mycket för mig alls; sett på 3 avsnitt av Hannah Montana (Ja, sorgligt nog gillar jag faktiskt den serien .__.) och ett Vänner-avsnitt, tecknat lite, städat lill-toan och skurit sallad till maten som jag sedan åt. Jag känner att det var en väl spenderad lördag, och jag har fått mycket gjort! *hör hur den frasen dryper av sarkasm*
Vad morgondagen utlovar återstår att se, men jag hoppas det blir en något mer effektiv dag än denna. Det enda jag har planerat än så länge är städning av badrummet, sen kanske någon vill hitta på något? *Knäpper händerna och ber till Birk*
Om det nu råkar vara så att jag blir totaldissad så får jag väl hitta på något annat att göra, t. ex. gå runt Sidsjön eller så. We'll see!
Nu, innan jag går, vill jag bara säga en sista sak;
Grattis till sötaste Yoshia på din födelsedag, jag hoppas du har det superbra nere i... Uppsala?.. på uppcon! :D
Vi ses på tisdag, vilket antagligen kommer vara "imorgon" när du läser detta. Älskar dig, Må Birk vara med dig! <3
Ohoohydå~!
/Lilla V
Tjejkväll <3
Kom hem från Angelica för ett tag sen, där jag har varit med Gill,Gina och AmAndA, och jag kan lova att jag har haft kul. Först låg jag och AmAndA och läste CHIC inne på Angelicas rum, medan de andra satt i köket och pratade (Åhja, vi är alltid så sociala när vi umgås). Därefter gick vi ned till dem och fixade iordning maten, vilket ikväll var den klassiska mysmaten tacos. Färdiga med det satt vi länge och åt, pratade, skrattade och dog ett x antal gånger, och när det var färdigt plockade vi undan och gick och Wii:ade av oss litegrann. Vid åttatiden slog vi igång The Eye, en lite mysko skräckfilm. Den var faktiskt rätt bra, den hade dock inte varit ett dugg lika läskig om vi inte sett den med fröken Jag-Kan-Skrika-Högst... (aka Angelica). Tilltugg till filmen; Bananasplit, med kaffedrink till detta. Det var väldigt gott, fastän det var en enda röra då glassen smält! Efter filmen degade vi bara, låg i Angelicas säng och snackade om allmänt dryga saker. Väldigt trevligt, tack för kvällen flickor! <3
Imorgon vet jag inte riktigt vad som händer, möjligtvis drar jag ner på Friskis med Korv, dock vet jag inte riktigt vad vi går på i sådana fall. Vi var ju och tränade i onsdags, och det var så otroligt skönt! Träning är underbart, det gör att man känner att man lever! Om det blir något i stil med det vi var på då så blir jag gladiiis!
Om det nu inte blir nåt besök på Friskis tänkte jag ta mig en joggingtur längs med ån eller runt sidsjön om vädret är på min sida. Annars blir det väl till att skriva lite mer, och sitta hemma och teckna något litet trevligt som förblir en hemlis till jag är klar... ;>
Ohoohydå~!
/Lilla V
Nattblogg
Här ligger jag i sängen, med en sovande syster på madrassen bredvid mig och en skrikande, krafsande katt utanför dörren. Sjukt jobbigt, för när jag öppnar dörren springer hon därifrån. Jag lovar, hon vet att jag blir arg och gör det endast för att vara jävlig... Musiken som jag har hjälper inte heller, tror det är dags att höja lite!
Under de dagar som varit under lovet har jag haft det oerhört trevligt, i alla fall. Jag har hunnit med lite saker, bl.a. har vi haft besök några gånger, jag har varit och fikat med underbara människor, jag har haft syster här nästan varje dag (väldigt trevligt, då vi sjunger och spelar mycket), och idag var Sara här några timmar. Det var supertrevligt att ha henne på besök - vi hade så otroligt kul åt gamla minnen och foton. Tänk att jag känt henne i hela 11 år, helt otroligt! Jag är så otroligt glad att vi håller kontakten fortfarande, hon är en av de mest underbara människor jag känner. Hela hennes familj är underbar, faktiskt, och dessutom fyller Dario 18 snart, grattis till honom! :)
Randomness tycker vi om, och jag kan ju säga det att jag tycker det är väldigt trevligt med mjukisbyxor. Har aldrig riktigt gillat det, men i tisdags köpte jag mig ett par nya sådana, och jag är stenförälskad. Det är helt fantastiskt att ett par byxor av alla plagg, kan vara så sköna! Har aldrig haft någon större förkärlek till annat än strumpbyxor och tights, men det lär nog bli några latdagar med mjukisar på. Love it! <3
Nu är jag tröttis, och det är svinigt varmt med datorn i sängen, så jag ska ta mig en liten blund på sisådär 10 timmar, passa på den sista officiella lovdagen.. Synd att det är skola på måndag igen, men då blir det nya tag med nyfunnen energi. Vi får väl se när jag uppdaterar nästa gång, så får ni ta hand om er till dess!
Ohoohydå~!
/Lilla V
Obeskrivande rubrik~
Ohoohy~!
Jag håller på att kika runt på internet litegrann, bland annat lite bloggar. Det är en sak jag inte förstår mig på, som även min vän Lota har tagit upp i sin blogg (http://lottasvenssons.blogg.se/2010/march/overtrakassera-sin-alskling.html#comment). Det enda man ser i en del bloggar är massa bilder på bloggarens pojkvän och massa texter som alla går ut på samma sak: "Jag älskar min Stig-Björn".. Visst, jag förstår att man kanske vill visa världen att man älskar denna människa högst på jorden, men vem orkar läsa samma inlägg flera gånger varje dag? Det enda som ändras är formuleringen av meningarna; Inlägg 1: "Du är det vackraste som finns och den jag lever för", Inlägg 2: "Du är meningen med mitt liv, och det vackraste jag vet". Careface!
Äh, inte orkar jag sitta här och klaga, jag tar och talar om vad som gjort min dag fantastisk och underbar istället! Eftersom Edvin fyllde år igår hade vi besök av Erica, min farbror Uffe och mina småkusiner Charles och Elton, och hela familjen Samardzic. Det är människor jag saknat så innerligt, eftersom jag inte träffat mina små söta kusiner på ett halvår, och de sistnämnda tror jag det var ett helt år sedan jag träffade! Trots att det inte var alltför längesedan jag träffade Erica så var det väldigt trevligt att träffa henne igen, också! :)
När vi fikat kaffe, tårta och kaka så smög jag och Sara in på mitt rum, där vi satt och pratade om allt möjligt. Det var otroligt mysigt att bara ta det lugnt och prata om gymnasieval och så, och se vad som hänt på senaste tiden. Efter ett tag kom mamma in på rummet och sa till Sara att hennes familj höll på att gå, och de var halvvägs ut i trappen när de kom på att hon inte var med, Haha! Då for de iväg, och jag satt istället och pratade med mina föräldrar och Uffe ett tag. Min kära mor tyckte sedan att jag skulle gå och hämta gitarren och spela för Uffe eftersom han aldrig riktigt sett mig uppträda, och medan hon pratade väldigt bra om min musik sprang jag generat in på rummet och hämtade gitarren. Jag spelade 3 låtar, varav 2 egna, och fick bra respons - wiie! ^^
Anyhow, jag ska nu under lovet fara ut till min lilla farbror och spela in en, möjligtvis några stycken, låtar. Det lär bli roligt, hoppas det blir bra!
Imorgon vet jag inte riktigt vad som händer, det återstår att se. Kanske spelar jag lite, och jag tror också att jag kommer ge mig ut på en promenad om det är trevligt väder... Vi håller tummarna!
Ohoohydå~!
/Lilla V
