You've got a... mess

Ohoohy~!
Brist på ork, lust och kreativitet har fått mig att flitigt undvika bloggen. Dessutom är jag lite rädd. Rädd för att säga som det är, tala om hur mycket ångest jag har nu. Om jag skriver ut alla tanka, blir det som att öppna Pandoras ask - det blir rent förjävligt. Men nu tar vi en enkelversion av det hela:
Skolan har varit jobbig, krävande, stressig, uttröttande och allmänt irriterande de senaste 9 åren, och jag är så glad att äntligen slippa grundskolan. Men, trots att jag känner en oerhörd lättnad, är det så svårt att släppa taget. Denna obligatoriska skolgång har varit en trygghet man kunnat lita på, man vet vad som händer och det är inte så mycket ansvar. Nu till hösten är det istället dags för gymnasiet, där det blir ännu mer ansvarstagande och det är inte lika stadigt. Det är förberedande för resten av mitt liv, och har stor betydelse för min framtid. Och om bara 3 år tar jag studenten, med en enda sak i tankarna - Nu börjar livet. Det är dags att plugga vidare inför framtida jobb, eller så får man jobb direkt. Pengar kommer bli ett problem man får ta itu med; man måste äta, bo och ta sig från ett ställe till ett annat, sen kan det komma oväntade utgifter. Det återstår att se vad som händer då, och hur bra det går, men en sak kan jag säga direkt: Det är skrämmande att inte veta.
      Det är bara att bita ihop och vänta, leva i nuet och se var tiden tar oss. Hoppas på det bästa, se till att vara glad för finaste Yoshia när hon är borta i Japan, istället för att känna mindre varma känslor för att jag saknar henne! (känn dig träffad, Nagelpanna), och hoppas att resten av mina vänner har det bra på Skvadern när jag går ensam på Hedbergska.

Hur avslutar jag? Jag känner att det inte finns något egentligt sätt att avrunda mina tankar, som förövrigt inte varit ett dugg givande utan endast röriga, så jag får väl ta och slänga in en mysig och betydande låttext istället!

You've got a friend in me
You've got troubles, well I've got 'em too
There isn't anything I wouldn't do for you
We stick together and we see it through
You've got a friend in me
You've got a friend in me

Some other folks might be
A little bit smarter than I am
Bigger and stronger too
Maybe
But none of them will ever love you the way I do
It's me and you
And as the years go by
Boys, our friendship will never die
You're gonna see
It's our destiny
You've got a friend in me


Ohoohydå~!
/LillaV


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0