I am lost, and I need to be found
Ohoohy~!
We were both young when i first saw you
I close my eyes and the flashback starts
I'm standing there, on a balcony of summer air
Här sitter jag, ensam och patetisk. Det känns så i alla fall, för jag sitter här och har världens nostalgi-timme med min vackra spotify-playlist Vårshow 2010 - Talang 2010. Det är otroligt hur ett år på en skola kan ge så stort intryck, särskilt med tanke på att jag inte haft ett sånt fantastiskt år som man kan tro när jag sitter och gnäller om hur mycket jag kommer sakna Heliås. Det har varit underbart en del stunder, medan andra har varit ett rent helvete. Trots det så väger de fina stunderna över, och under vårshows-veckan var det i stort sett bara såna stunder. Trevligt sällskap i en liten grupp, där alla var musikaliska - helt underbart.
Det är lite komiskt faktiskt, att jag kommer sakna det så mycket, med tanke på att jag i början av höstterminen var fast besluten att hata allt som hade med Heliås att göra. Det låter löjligt, men jag hade två huvudsakliga orsaker till detta; Jag var arg för att jag skulle behöva börja om på nytt igen bara för att kommunen var elaka nog att ta ifrån oss vårt sista år på Nacksta, samt för att jag inte ville att det skulle bli så jobbigt som jag nu tycker det är. I början gick det väl helt okej, och jag höll mig till min lilla grupp, tyckte inte om så många, utan fann dem mest bara irriterande. Allteftersom började jag dock mjukna till och prata med med andra än de jag var med hela tiden ,och helt plötsligt så stod jag där på skolavslutningen i fredags och insåg hur många och hur mycket jag faktiskt skulle komma att sakna. Trots att jag verkligen är ledsen för att Nacksta lades ner och gärna skulle ha velat gå sista året där, är jag delvis glad att det blev som det blev. Om jag inte börjat på Heliås hade jag aldrig fått träffa de underbara människor jag nu är vän med, en del blivande stjärnor... (Om Markus och Jakob läser detta - känn er träffade!)
Nu ska jag ta och sluta dela med mig av mina fina tankegångar, och istället göra mig iordning inför att trampa mig iväg till AmAndA.
'Cause it's strong and it's taking me over
I am lost, and i need to be found
I'm lost in Emma-Lee
oh, I really like it but I'm losing controll
Oh, Emma-Lee, I'm scared
I kind of like it, 'cause I feel right at home
Oh, Emma-Lee...
We were both young when i first saw you
I close my eyes and the flashback starts
I'm standing there, on a balcony of summer air
Här sitter jag, ensam och patetisk. Det känns så i alla fall, för jag sitter här och har världens nostalgi-timme med min vackra spotify-playlist Vårshow 2010 - Talang 2010. Det är otroligt hur ett år på en skola kan ge så stort intryck, särskilt med tanke på att jag inte haft ett sånt fantastiskt år som man kan tro när jag sitter och gnäller om hur mycket jag kommer sakna Heliås. Det har varit underbart en del stunder, medan andra har varit ett rent helvete. Trots det så väger de fina stunderna över, och under vårshows-veckan var det i stort sett bara såna stunder. Trevligt sällskap i en liten grupp, där alla var musikaliska - helt underbart.
Det är lite komiskt faktiskt, att jag kommer sakna det så mycket, med tanke på att jag i början av höstterminen var fast besluten att hata allt som hade med Heliås att göra. Det låter löjligt, men jag hade två huvudsakliga orsaker till detta; Jag var arg för att jag skulle behöva börja om på nytt igen bara för att kommunen var elaka nog att ta ifrån oss vårt sista år på Nacksta, samt för att jag inte ville att det skulle bli så jobbigt som jag nu tycker det är. I början gick det väl helt okej, och jag höll mig till min lilla grupp, tyckte inte om så många, utan fann dem mest bara irriterande. Allteftersom började jag dock mjukna till och prata med med andra än de jag var med hela tiden ,och helt plötsligt så stod jag där på skolavslutningen i fredags och insåg hur många och hur mycket jag faktiskt skulle komma att sakna. Trots att jag verkligen är ledsen för att Nacksta lades ner och gärna skulle ha velat gå sista året där, är jag delvis glad att det blev som det blev. Om jag inte börjat på Heliås hade jag aldrig fått träffa de underbara människor jag nu är vän med, en del blivande stjärnor... (Om Markus och Jakob läser detta - känn er träffade!)
Nu ska jag ta och sluta dela med mig av mina fina tankegångar, och istället göra mig iordning inför att trampa mig iväg till AmAndA.
'Cause it's strong and it's taking me over
I am lost, and i need to be found
I'm lost in Emma-Lee
oh, I really like it but I'm losing controll
Oh, Emma-Lee, I'm scared
I kind of like it, 'cause I feel right at home
Oh, Emma-Lee...
Kommentarer
Trackback
