Weak minded with no selfesteem
Oj herregud!
Vi har ett temaarbete i svenskan på skolan nu, "Kärlekskunskap", och det känns otroligt jobbigt. Vi ska ha minst 10 kapitel färdigskrivna till 27/2, men jag känner mig helt hjärndöd. Jag vet inte alls vad jag ska skriva faktiskt!
När jag tänker på det, är det lite som min blogg. Jag bestämmer mig för att "nu ska jag sätta mig ner och skriva ner mina åsikter, med perfekt formulering", och vad händer? Jag sitter och skriver en massa konstiga saker, som inte alls låter lika bra som i huvudet.
Det kommer upp underbara idéer i huvudet, men sedan, när man sätter ner fingret på första tangenten för att skriva ner det, försvinner allt lika fort som det kom! Det är lite underligt. Jag avundas verkligen alla författare, som lyckas hålla sina idéer kvar, istället för att tappa bort dem i allt annat virrvarr i huvudet! Eller de kanske lyckas hålla undan alla andra tankar som inte har nåt med det de ska skriva om att göra, för att de ska kunna koncentrera sig till 100%?
Jag har faktiskt en liten fundering om detta. Att man inte lyckas skriva ner alla tankar på det sätt man gjort, på grund av dåligt självförtroende. Att man sitter och förväntar inget annat av sig själv än att man ska misslyckas med att skriva, och att det är de tankarna som kommer i vägen.
Låter det rimligt?
Jaja, tillbaka till svenskaarbetet. Det underliga med hela arbetet är att killarna, som brukar hata såna saker, jobbar bättre än oss tjejer. Det var lite småkul när vi fick veta vad temat var, för vi tjejer började klaga direkt, medan killarna satt tysta. Jo, jag tror nog att det man minst väntar sig av någon, kan ske ändå! Eller så har de helt enkelt bestämt sig för att få bra betyg, för de har skärpt sig väldigt mycket. Jaja, it will forever be a mystery...
Tschau!
