Brutna löften
Man säger ju att inget varar förevigt.
Ni vet dendära allra bästa vännen man hade när man var liten? När man visste att man var menade att träffas och blir vänner. När man lovade varandra att man skulle vara bästa vänner för resten av livet.
Var tog de löftena vägen, vad hände egentligen? Man flyttar till ett annat område och byter skola, man har inte lika mycket tid för varandra längre, och innan man vet ordet av har man glömt varandra och hittat nya vänner. När man är liten kommer man lättare över kompisar, men nu vet jag inte hur jag skulle hantera en sån förlust.
Det gör ont bara att föreställa sig att någon av ens närmsta vänner lämnar en, så vad skulle egentligen hända om de gjorde det?
Kanske man hittar varandra igen efter vägen och lär känna varandra på nytt. Man bygger upp en vänskap och har många gamla minnen tillsammans, vissa tydligare än andra.
Men ändå kommer man inte stå varandra lika nära som man gjorde som barn, och man känner nog inte samma slags gemenskap mer.
Jag vill aldrig förlora någon av mina vänner, men det känns nästan som att det redan är på väg att hända. Man lovar varandra att man ska ses någon helg, att man absolut måste hitta på nåt på lovet. Men händer dett någonsin?
Oftast inte, och det är verkligen synd. Skolan kommer i vägen, nya vänner kommer i vägen.
Jag vägrar låta det hända, jag vägrar. När jag är vuxen vill jag att jag och mina vänner ska kunna se tillbaka och skratta åt minnen, åt alla knasiga saker man gjort tillsammans, den helt annorlunda musiksmaken man hade då.
Ja, jag ska jobba hårt för att behålla de underbara vänner jag har idag.
Jag ska ge allt.
Ni vet dendära allra bästa vännen man hade när man var liten? När man visste att man var menade att träffas och blir vänner. När man lovade varandra att man skulle vara bästa vänner för resten av livet.
Var tog de löftena vägen, vad hände egentligen? Man flyttar till ett annat område och byter skola, man har inte lika mycket tid för varandra längre, och innan man vet ordet av har man glömt varandra och hittat nya vänner. När man är liten kommer man lättare över kompisar, men nu vet jag inte hur jag skulle hantera en sån förlust.
Det gör ont bara att föreställa sig att någon av ens närmsta vänner lämnar en, så vad skulle egentligen hända om de gjorde det?
Kanske man hittar varandra igen efter vägen och lär känna varandra på nytt. Man bygger upp en vänskap och har många gamla minnen tillsammans, vissa tydligare än andra.
Men ändå kommer man inte stå varandra lika nära som man gjorde som barn, och man känner nog inte samma slags gemenskap mer.
Jag vill aldrig förlora någon av mina vänner, men det känns nästan som att det redan är på väg att hända. Man lovar varandra att man ska ses någon helg, att man absolut måste hitta på nåt på lovet. Men händer dett någonsin?
Oftast inte, och det är verkligen synd. Skolan kommer i vägen, nya vänner kommer i vägen.
Jag vägrar låta det hända, jag vägrar. När jag är vuxen vill jag att jag och mina vänner ska kunna se tillbaka och skratta åt minnen, åt alla knasiga saker man gjort tillsammans, den helt annorlunda musiksmaken man hade då.
Ja, jag ska jobba hårt för att behålla de underbara vänner jag har idag.
Jag ska ge allt.
Kommentarer
Trackback
