En ny början
Jag börjar inse nu att det snart är dags att kliva upp och göra mig iordning inför första dagen i skolan. Jag känner mig både nervös och lugn samtidigt. Det liksom kniper åt i magen med jämna mellanrum, det går som i vågor.
Nervositeten känner jag av två anledningar. Det är ju alltid lite nervöst att börja ett nytt skolår, man undrar vad som ska hända, och om året kommer bli bra. Man vet att man kommer få göra jobbigare och svårare saker, eftersom man blivit äldre. Nu är det ju dessutom nian jag ska börja, och det känns helt fel att jag ska gå sista året på grundskolan, eftersom jag började ettan alldeles nyss. Det är i alla fall så det känns, men tiden går fortare än man vill.
Den andra anledningen till min nervositet är att jag måste lära känna massor av nya människor. Jag måste anpassa mig till nya arbetssätt, jag måste visa lärarna vad jag går för på ett ynka år, och samtidigt som jag ska skaffa nya vänner så måste jag arbeta inför nationella proven. Tänk om jag inte trivs? Tänk om mina klasskamrater inte tycker om mig? Det är så det känns just nu, jag är förberedd på det värsta, men jag tror ändå inte att det kommer bli några större problem. Det är i alla fall vad jag intalar mig själv.
Jag får hålla tummarna för att det ska gå bra, så skriver jag nog om hur första dagen var imorgon kväll.
Tschau!
